"Åh lycko dig som har släktingar utomlands! Jag önskar att jag också hade det!"

Nej! Det är inte lyckos mig. Sanningen är att det inte alls är kul.
Visst, man har gratis boende i andra länder.
Men tänk efter: hur ofta far man utomlands?
Just det.
Sanningen är att man inte lär känna sina släktingar ordentligt,
och när man väl ses (vilket blir ungefär en gång vart 5:e år) och kanske upptäcker hur kul man har tillsammans,
så tvingas man skiljas åt med vetskapen att det förmodligen lär dröja flera år innan man återses.
Där har ni det roliga. Lyckos mig.