Begriper fortfarande inte att jag är hemma. Känns inte som att det här är hemma, inte samma känsla som förut. Är som att vara tillbaka på en plats man minns sen barndomen, minnena är där men dom tillhör inte nuet.

Dessutom känns allting enkelt. FÖR enkelt. Förutsägbart.
Ingen buss som kraschar eller får bensinstopp. Ingen som ber om pengar eller pekar på en. Ingen seg service. Inget hakuna matata.
Verkligen inga problem eller oväntade saker som kan dyka upp. Allt är så ytligt.

Av nån anledning tycker jag allt känns meningslöst just nu. Är helt obrydd om det mesta.
Vet ju i princip hur varje dag kommer att se ut.
Jag har allt jag behöver. Kan köpa saker för nöjes skull. Kan ta mig överallt utan problem. Går gratis skola. Kan äta god mat i överflöd. Har all tid i världen att roa mig.
Så om jag inte är som förut vet ni varför.

(Btw funkar mobilen om ni vill nå mig. Använder dock den gamla med dålig display, så om ni får sms that doesn't make sense så vet ni vad det beror på).



This is what I feel about the modern western way of life


Ciao