You want a piece of me(at)?
Var på väg hem från stan i helgen när en man stoppade mig: "Excuse me?"
Stannar upp, han undrar väl över vägen eller nåt tänker jag. Sekunden efter inser jag hur fel jag tänkte.
Ser hur han granskar mig från topp till tå, som om han klädde av mig naken med blicken.
"Can we walk together?"
Förvirrad fortsätter jag se hur han iaktar mig, eller snarare mig kropp. Var han seriös?
Samtalet fortsätter sakta, har svårt att förstå hans knaggliga engelska. Tillslut förstår jag att han verkligen är seriös. Han vill följa med mig, och att vi ska stämma träff. "You are so beautiful".
Mina instinkter säger åt mig att bara cykla därifrån, men artig (mesig?) som jag är ljuger jag ihop att jag har pojkvän. Då fortsätter mannen med att säga att det inte spelar någon roll, "förr eller senare måste man vara otrogen". VAD I... Jag förklarar bestämt att jag aldrig skulle vara otrogen, avbryts av att han fortsätter försöka övertala mig att vara otrogen med honom (!?)
Tillslut håller jag på att tappa humöret, då säger han "okey okey - let's just be friends, okey?"
Arg som ett åskmoln säger jag hej då och cyklar jag därifrån.
Vad är det för fel på folk?
Kan folk sluta se varandra som vandrande köttstycken att ha sex med?
Jag är inget vandrande köttstycke!
Stannar upp, han undrar väl över vägen eller nåt tänker jag. Sekunden efter inser jag hur fel jag tänkte.
Ser hur han granskar mig från topp till tå, som om han klädde av mig naken med blicken.
"Can we walk together?"
Förvirrad fortsätter jag se hur han iaktar mig, eller snarare mig kropp. Var han seriös?
Samtalet fortsätter sakta, har svårt att förstå hans knaggliga engelska. Tillslut förstår jag att han verkligen är seriös. Han vill följa med mig, och att vi ska stämma träff. "You are so beautiful".
Mina instinkter säger åt mig att bara cykla därifrån, men artig (mesig?) som jag är ljuger jag ihop att jag har pojkvän. Då fortsätter mannen med att säga att det inte spelar någon roll, "förr eller senare måste man vara otrogen". VAD I... Jag förklarar bestämt att jag aldrig skulle vara otrogen, avbryts av att han fortsätter försöka övertala mig att vara otrogen med honom (!?)
Tillslut håller jag på att tappa humöret, då säger han "okey okey - let's just be friends, okey?"
Arg som ett åskmoln säger jag hej då och cyklar jag därifrån.
Vad är det för fel på folk?
Kan folk sluta se varandra som vandrande köttstycken att ha sex med?
Jag är inget vandrande köttstycke!
Ni kommer aldrig att förstå
Snart har första veckan i Sverige passerat. Är glad över att den förtvivlan jag upplevde första dagarna gradvis har börjat försvinna. Börjar sakta men säkert istället komma in i vardagen igen. Men inte som förut. Ingenting är som förut längre.
Jag har insett hur lyckligt lottad jag är. Saker som skulle ha bekymrat mig förut kan rycker jag bara på axlarna åt nu. Jag har ju det jag behöver och så mycket mer. Låt säga att jag skulle få fnatt och misslyckas totalt med skolan sista terminen. Jamen än sen då? Det är inte som att mina föräldrar inte har råd att ha mig hemma eller att jag blir helt utan framtid och hamnar på gatan. Det går alltid att läsa in ämnen senare. Bara man låter saker ta sin tid löser det sig.
Det frustrerande är att alla andra är kvar i sitt gamla tänk. Oroar sig över onödiga saker. Jagar tomma drömmar. Och det är klart, det är ju jag som har varit borta och förändrats, inte alla andra. Och det går aldrig att förstå om man inte varit på plats och sett allt med egna ögon.
Önskar att alla som kunde tog chansen att fara iväg på volontärarbete i ett fattigt land. Det ger oerhört mycket, man lär sig mer än man gör hemma och man får en annan syn på saker.
Pure love
Jag har insett hur lyckligt lottad jag är. Saker som skulle ha bekymrat mig förut kan rycker jag bara på axlarna åt nu. Jag har ju det jag behöver och så mycket mer. Låt säga att jag skulle få fnatt och misslyckas totalt med skolan sista terminen. Jamen än sen då? Det är inte som att mina föräldrar inte har råd att ha mig hemma eller att jag blir helt utan framtid och hamnar på gatan. Det går alltid att läsa in ämnen senare. Bara man låter saker ta sin tid löser det sig.
Det frustrerande är att alla andra är kvar i sitt gamla tänk. Oroar sig över onödiga saker. Jagar tomma drömmar. Och det är klart, det är ju jag som har varit borta och förändrats, inte alla andra. Och det går aldrig att förstå om man inte varit på plats och sett allt med egna ögon.
Önskar att alla som kunde tog chansen att fara iväg på volontärarbete i ett fattigt land. Det ger oerhört mycket, man lär sig mer än man gör hemma och man får en annan syn på saker.
Pure love
Caught in a dream
Begriper fortfarande inte att jag är hemma. Känns inte som att det här är hemma, inte samma känsla som förut. Är som att vara tillbaka på en plats man minns sen barndomen, minnena är där men dom tillhör inte nuet.
Dessutom känns allting enkelt. FÖR enkelt. Förutsägbart.
Ingen buss som kraschar eller får bensinstopp. Ingen som ber om pengar eller pekar på en. Ingen seg service. Inget hakuna matata.
Verkligen inga problem eller oväntade saker som kan dyka upp. Allt är så ytligt.
Av nån anledning tycker jag allt känns meningslöst just nu. Är helt obrydd om det mesta.
Vet ju i princip hur varje dag kommer att se ut.
Jag har allt jag behöver. Kan köpa saker för nöjes skull. Kan ta mig överallt utan problem. Går gratis skola. Kan äta god mat i överflöd. Har all tid i världen att roa mig.
Så om jag inte är som förut vet ni varför.
(Btw funkar mobilen om ni vill nå mig. Använder dock den gamla med dålig display, så om ni får sms that doesn't make sense så vet ni vad det beror på).
This is what I feel about the modern western way of life
Ciao
Dessutom känns allting enkelt. FÖR enkelt. Förutsägbart.
Ingen buss som kraschar eller får bensinstopp. Ingen som ber om pengar eller pekar på en. Ingen seg service. Inget hakuna matata.
Verkligen inga problem eller oväntade saker som kan dyka upp. Allt är så ytligt.
Av nån anledning tycker jag allt känns meningslöst just nu. Är helt obrydd om det mesta.
Vet ju i princip hur varje dag kommer att se ut.
Jag har allt jag behöver. Kan köpa saker för nöjes skull. Kan ta mig överallt utan problem. Går gratis skola. Kan äta god mat i överflöd. Har all tid i världen att roa mig.
Så om jag inte är som förut vet ni varför.
(Btw funkar mobilen om ni vill nå mig. Använder dock den gamla med dålig display, så om ni får sms that doesn't make sense så vet ni vad det beror på).
This is what I feel about the modern western way of life
Ciao
More shit is to come
Idag tänkte jag berätta om min gymnasietid. Min förhoppning är att ni inte begår samma misstag som mig.
Historien börjar i ettan. Jag hade just flyttat från min trygga uppväxtmijlö på landet till stan. Från att ha kunnat fly ut i skogen närhelst jag ville, till att inte kunna vara ute själv efter mörkrets inbrott. Från att ha bott hos mamma hela veckan till att bara träffa familjen en gång per månad. Allting var nytt.
Redan efter nån månad kom stressen krypande. I slutändan skulle jag vara stressad under hela ettan och tvåan. Andra året var värst.
Jag var konstant trött och längtade bara efter sängen från det att jag steg upp. Orkade inte delta i diskussioner med klasskompisar.
Blev stressad och ångestfylld över minsta lilla läxa. Kunde sitta och grina över allt skolarbete, bokstavligen.
Fick problem att tänka klart och minnas saker.
Hade ångest över teateruppsättningen jag var med i. Bröt ihop under ett genrep och grät i 40 min. Tack Jesper som tröstade mig.
Allt medans jag visade upp ett falskt leende mot mina kompisar i skolan.
Tillslut önskade jag bara att få bli sjuk eller råka ut för en olycka så jag fick vila på sjukhus.
Mamma sa att jag höll på att bli utbränd. Jag vägrade lyssna och fortsatte piska mig själv till bra betyg. Trots att jag visste att hon hade rätt. Inte förräns jag googlade och upptäckte att jag hade 12 av 16 symptom för utbrändhet ringde en klocka.
Idag har jag insett att största anledningen till att jag lät det gå så långt var för höga krav och för lite omsorg.
För höga krav på mig själv. Sämre betyg än MVG i majoriteten av alla ämnen var inte acceptabelt i min värld.
För lite omsorg om mig själv. Jag kunde inte unna mig vila så länge jag visste att jag hade saker som skulle göras. "Jag ska ta det lugnt när det och det är bortgjort" var en ständig tanke.
Guess what.
Det kommer alltid att finnas saker som ska göras. Och varje gång du tror att du gjort bort allt jobbigt kommer nya saker att dyka upp. Därför ska du unna dig den där lugna stunden just nu och varje gång du känner att du behöver det.
Älskar följande bibelcitat: "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Hakuna matata på er.
Historien börjar i ettan. Jag hade just flyttat från min trygga uppväxtmijlö på landet till stan. Från att ha kunnat fly ut i skogen närhelst jag ville, till att inte kunna vara ute själv efter mörkrets inbrott. Från att ha bott hos mamma hela veckan till att bara träffa familjen en gång per månad. Allting var nytt.
Redan efter nån månad kom stressen krypande. I slutändan skulle jag vara stressad under hela ettan och tvåan. Andra året var värst.
Jag var konstant trött och längtade bara efter sängen från det att jag steg upp. Orkade inte delta i diskussioner med klasskompisar.
Blev stressad och ångestfylld över minsta lilla läxa. Kunde sitta och grina över allt skolarbete, bokstavligen.
Fick problem att tänka klart och minnas saker.
Hade ångest över teateruppsättningen jag var med i. Bröt ihop under ett genrep och grät i 40 min. Tack Jesper som tröstade mig.
Allt medans jag visade upp ett falskt leende mot mina kompisar i skolan.
Tillslut önskade jag bara att få bli sjuk eller råka ut för en olycka så jag fick vila på sjukhus.
Mamma sa att jag höll på att bli utbränd. Jag vägrade lyssna och fortsatte piska mig själv till bra betyg. Trots att jag visste att hon hade rätt. Inte förräns jag googlade och upptäckte att jag hade 12 av 16 symptom för utbrändhet ringde en klocka.
Idag har jag insett att största anledningen till att jag lät det gå så långt var för höga krav och för lite omsorg.
För höga krav på mig själv. Sämre betyg än MVG i majoriteten av alla ämnen var inte acceptabelt i min värld.
För lite omsorg om mig själv. Jag kunde inte unna mig vila så länge jag visste att jag hade saker som skulle göras. "Jag ska ta det lugnt när det och det är bortgjort" var en ständig tanke.
Guess what.
Det kommer alltid att finnas saker som ska göras. Och varje gång du tror att du gjort bort allt jobbigt kommer nya saker att dyka upp. Därför ska du unna dig den där lugna stunden just nu och varje gång du känner att du behöver det.
Älskar följande bibelcitat: "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Hakuna matata på er.
Julklappar och julefrid
Första advent har passerat. Ljus är tända och fönsterbrädorna dekorerade med tomtar. Julruschen är igång och folk letar ivrigt klappar på stan. Allt medan jag ser på som i en dröm.
För första gången känner jag verkligen ingenting inför julen. Självklart beror mycket på att jag vet att den här julen inte blir lik någon tidigare jul. Jag kommer varken träffa min familj, äta lussebullar eller öppna julklappar under granen. Det är nog det som fått mig att tänka till lite extra.
Det är så lätt att uppslukas helt av alla förberedelser. Julbak, pyntning och evig reklam om julklappar...
Men om man skalar bort allt det där, vad blir kvar? Vad är julen, egentligen?
Min önskan är att julen fick bli mer än bara fina kransar och julklappshysteri. Att det istället fick bli en tid för extra omtanke och omsorg. Att vi skänker mer tid åt varandra och kanske bjuder på ett extra leende. Det gör sån skillnad!
För första gången känner jag verkligen ingenting inför julen. Självklart beror mycket på att jag vet att den här julen inte blir lik någon tidigare jul. Jag kommer varken träffa min familj, äta lussebullar eller öppna julklappar under granen. Det är nog det som fått mig att tänka till lite extra.
Det är så lätt att uppslukas helt av alla förberedelser. Julbak, pyntning och evig reklam om julklappar...
Men om man skalar bort allt det där, vad blir kvar? Vad är julen, egentligen?
Min önskan är att julen fick bli mer än bara fina kransar och julklappshysteri. Att det istället fick bli en tid för extra omtanke och omsorg. Att vi skänker mer tid åt varandra och kanske bjuder på ett extra leende. Det gör sån skillnad!
DU ÄR FET
Läste just det här inlägget och blev så förbannad så jag bara ville skrika rätt ut.
Vilken sjuk människa tycker att det är vackert när modellerna ser ut som undernärda, utmärglade tändstickor?
På vilket sätt är det vackert när kvinnliga, sunda, former ersätts med utstickande kotor och hopsjunkna ansikten?
Jag skulle vilja veta vilka sjuka människor som sitter på sina feta kontorsstolar och skapar dessa ideal. Som bygger en förmögenhet på att förstöra flickors självkänsla. Få dom att känna att de inte duger som de är. Köpa skönhetsprodukter, bantningspiller och plastikoperationer. Allt för att känna sig accepterade, ÅTRÅVÄRDA. 'Cause you're worth it.
H-vete heller.
Jag är värd att älska min kropp för vad den är. Att älska mig själv även om jag inte ser ut som en pinnsmal fotomodell med milslånga ögonfransar och glansigt hårsvall. Det är jag värd.
Därför tänker jag ha som mål att gå upp 3-4 kg innan den 16 december. Dels för att protestera mot ett ideal som håller på att gå helt överstyr. Dels för att det är bra att ha något att ta ifrån ifall jag skulle råka ut för diarré i Afrika. Men mest för att jag vill bli lite rundare.
Dessutom tänker jag ha en sminkfri vecka. Oavsett hur morgontrött och risig jag än ser ut.
Jag begär inte att ni ska göra samma sak.
Tänk bara efter vad ni lägger ner er energi på. Vad ni bygger er lycka och självkänsla på.
Och till er som brukar nypa i det centimetertunna fettlagret som ni har på magen och klaga på hur "tjocka" ni är framför era kompisar - håll käften nästa gång. Bättre det än att dra ner resten i skiten och få alla normala att känna sig som valar. Ni påverkar er omgivning.
Vilken sjuk människa tycker att det är vackert när modellerna ser ut som undernärda, utmärglade tändstickor?
På vilket sätt är det vackert när kvinnliga, sunda, former ersätts med utstickande kotor och hopsjunkna ansikten?
Jag skulle vilja veta vilka sjuka människor som sitter på sina feta kontorsstolar och skapar dessa ideal. Som bygger en förmögenhet på att förstöra flickors självkänsla. Få dom att känna att de inte duger som de är. Köpa skönhetsprodukter, bantningspiller och plastikoperationer. Allt för att känna sig accepterade, ÅTRÅVÄRDA. 'Cause you're worth it.
H-vete heller.
Jag är värd att älska min kropp för vad den är. Att älska mig själv även om jag inte ser ut som en pinnsmal fotomodell med milslånga ögonfransar och glansigt hårsvall. Det är jag värd.
Därför tänker jag ha som mål att gå upp 3-4 kg innan den 16 december. Dels för att protestera mot ett ideal som håller på att gå helt överstyr. Dels för att det är bra att ha något att ta ifrån ifall jag skulle råka ut för diarré i Afrika. Men mest för att jag vill bli lite rundare.
Dessutom tänker jag ha en sminkfri vecka. Oavsett hur morgontrött och risig jag än ser ut.
Jag begär inte att ni ska göra samma sak.
Tänk bara efter vad ni lägger ner er energi på. Vad ni bygger er lycka och självkänsla på.
Och till er som brukar nypa i det centimetertunna fettlagret som ni har på magen och klaga på hur "tjocka" ni är framför era kompisar - håll käften nästa gång. Bättre det än att dra ner resten i skiten och få alla normala att känna sig som valar. Ni påverkar er omgivning.
Gör dig själv en tjänst
Har ni tänkt på hur mycket det finns som man önskar vore annorlunda?
Vänner som man önskar att man aldrig förlorat kontakten med.
Föräldrar som man vill gräla mindre med.
Skolarbeten som man önskar försvann.
En vän som man vill ska förstå en.
Folk som kunde säga ett vänligt ord.
Saker man vill prova.
Det är så lätt att man stannar där. Man önskar att saker vore annorlunda.
Jag har på senaste tiden insett att om jag vill att saker ska bli annorlunda så måste jag göra så att dom blir det.
Då är det bästa att börja med mig själv. Jag kan inte ändra på någon annan, men jag kan ändra mig själv och hoppas att det får någon effekt. Och oftast får det också det.
Om man vill ha tillbaka en vän får man kanske kontakta personen igen.
Gräl med föräldrar kan oftast undvikas genom att tänka sig in i deras situation och komma ihåg att dom faktiskt vill ens bästa. Sluta slå dövörat till och lyssna - på riktigt - till det dom har att säga.
Prova vända andra kinden till om någon är dryg. Eller konfrontera personen när ni är ensamma och fråga ärligt varför han/hon beter sig så. Ger oftast mer än att käfta tillbaka.
Gör upp ett schema så att du slutar skjuta på skolarbeten. Beta av lite åt gången.
Om du vill höra ett snällt ord - var den som börjar säga det.
För egen del handlar det om saker som att sluta småljuga för mina föräldrar. Vill ha en ärlig och öppen relation. Har slagits av en tanke: om jag dog i morgon, så skulle jag inte vara nöjd med hur lite jag ansträngt mig för att förverkliga min önskan.
Good news. Jag kan förändra allt. Jag börjar idag.
Det kan du med
Vänner som man önskar att man aldrig förlorat kontakten med.
Föräldrar som man vill gräla mindre med.
Skolarbeten som man önskar försvann.
En vän som man vill ska förstå en.
Folk som kunde säga ett vänligt ord.
Saker man vill prova.
Det är så lätt att man stannar där. Man önskar att saker vore annorlunda.
Jag har på senaste tiden insett att om jag vill att saker ska bli annorlunda så måste jag göra så att dom blir det.
Då är det bästa att börja med mig själv. Jag kan inte ändra på någon annan, men jag kan ändra mig själv och hoppas att det får någon effekt. Och oftast får det också det.
Om man vill ha tillbaka en vän får man kanske kontakta personen igen.
Gräl med föräldrar kan oftast undvikas genom att tänka sig in i deras situation och komma ihåg att dom faktiskt vill ens bästa. Sluta slå dövörat till och lyssna - på riktigt - till det dom har att säga.
Prova vända andra kinden till om någon är dryg. Eller konfrontera personen när ni är ensamma och fråga ärligt varför han/hon beter sig så. Ger oftast mer än att käfta tillbaka.
Gör upp ett schema så att du slutar skjuta på skolarbeten. Beta av lite åt gången.
Om du vill höra ett snällt ord - var den som börjar säga det.
För egen del handlar det om saker som att sluta småljuga för mina föräldrar. Vill ha en ärlig och öppen relation. Har slagits av en tanke: om jag dog i morgon, så skulle jag inte vara nöjd med hur lite jag ansträngt mig för att förverkliga min önskan.
Good news. Jag kan förändra allt. Jag börjar idag.
Det kan du med
Allt du läser är sant.
Åtminstone verkar många resonera så. Skrämmande. Är sånt som gör att propaganda kan spridas och folkmord kan äga rum. Skärpning!
Om ni undrar så syftar jag på hysterin som Aftonbladets artikel om Per Anders väckt.
Finns redan en grupp på facebook med nära 21 000 medlemmar. Ingen verkar ha reflekterat över att det kanske finns en vettig anledning till att båda domstolarna dömt som de gjort.
För de som är intresserade av sanningen finns båda domarna här:
Mora Tingsrätt: (ocensurerad)
Svea hovrätt (censurerad till viss del)
Om ni vill läsa en kort version kan ni läsa följande artikel istället.
Detaljer som aftonbladet utelämnat eller förvrängt:
- Mattias och Per Anders var ovänner sen tidigare
- PA packade med domkraften och letade medvetet efter Mattias
- Mattias slutade när PA skrek. Mattias var ute ur bilen vid första slaget.
- Per Anders har varit ute och slagits förut och är tidigare dömd för misshandel
Bu för vinklade artiklar och dålig källkritik bland folk!
Hurra för civilkurage och folk som inte sväljer allt som skrivs!
(Citat från rättsprotokollet: "Den aktuella dagen befann sig Mattias Brodin i Nås och var mycket berusad. Han kom att uppträda underligt och provocerande mot vittnena Anders Johansson och Nils Erik Jons. Bland annat ställde han sig i vägen för Nils Erik Jons bil samt var hotfull mot både Anders och dennes gamle far.
Detta ledde till att Anders ringde till Per-Anders Pettersson och var mycket skärrad över Mattias Brodins uppträdande.
Per-Anders lade in en domkraft i sin bils baksäte och åkte till Anders Johanssons gård. Där fick han veta mera om vad Mattias Brodin hade ställt till med.
Samtidigt kom Gärd Forsgren körande på riksväg 71 och fick syn på Mattias Brodin mitt i vägen. Denne hindrade henne från att köra förbi. Han trängde sig in i bilen och Gärd Forsgren blev skräckslagen. Hon tutade och ropade för att tillkalla hjälp. Då hade Anders Johansson och Per-Anders Pettersson också kommit till platsen i bil.
Han tog fram domkraften och gick fram till Gärd Forsgrens bil. Han slog till Mattias Brodin på axeln med domkraften och kom därefter att slå honom i skallen med domkraften. Mattias Brodins skallben spräcktes av slaget och han fick en blödning i hjärnbarken")
"...Däremot var omständigheterna annorlunda när Per-Anders Pettersson slog det andra slaget. Mattias Brodin hade då kommit ur bilen, angreppet mot Gärd Forslund hade tydligt och klart upphört, Mattias Brodin var obeväpnad och det fanns inget som tydde på att han tänkte anfalla även Per-Anders Pettersson. Därtill hade Mattias Brodin nyss fått ett rejält slag mot axeln och var knappast fullt lika stridbar som tidigare..."
-----------------------------------------------------------------------------
-Domstolen konstaterar mycket riktigt att man har rätt att bruka "en hel del våld utan risk för straff" men att det ju, med all rätt, måste finnas någon måtta.
Om ni undrar så syftar jag på hysterin som Aftonbladets artikel om Per Anders väckt.
Finns redan en grupp på facebook med nära 21 000 medlemmar. Ingen verkar ha reflekterat över att det kanske finns en vettig anledning till att båda domstolarna dömt som de gjort.
För de som är intresserade av sanningen finns båda domarna här:
Mora Tingsrätt: (ocensurerad)
Svea hovrätt (censurerad till viss del)
Om ni vill läsa en kort version kan ni läsa följande artikel istället.
Detaljer som aftonbladet utelämnat eller förvrängt:
- Mattias och Per Anders var ovänner sen tidigare
- PA packade med domkraften och letade medvetet efter Mattias
- Mattias slutade när PA skrek. Mattias var ute ur bilen vid första slaget.
- Per Anders har varit ute och slagits förut och är tidigare dömd för misshandel
Bu för vinklade artiklar och dålig källkritik bland folk!
Hurra för civilkurage och folk som inte sväljer allt som skrivs!
(Citat från rättsprotokollet: "Den aktuella dagen befann sig Mattias Brodin i Nås och var mycket berusad. Han kom att uppträda underligt och provocerande mot vittnena Anders Johansson och Nils Erik Jons. Bland annat ställde han sig i vägen för Nils Erik Jons bil samt var hotfull mot både Anders och dennes gamle far.
Detta ledde till att Anders ringde till Per-Anders Pettersson och var mycket skärrad över Mattias Brodins uppträdande.
Per-Anders lade in en domkraft i sin bils baksäte och åkte till Anders Johanssons gård. Där fick han veta mera om vad Mattias Brodin hade ställt till med.
Samtidigt kom Gärd Forsgren körande på riksväg 71 och fick syn på Mattias Brodin mitt i vägen. Denne hindrade henne från att köra förbi. Han trängde sig in i bilen och Gärd Forsgren blev skräckslagen. Hon tutade och ropade för att tillkalla hjälp. Då hade Anders Johansson och Per-Anders Pettersson också kommit till platsen i bil.
Han tog fram domkraften och gick fram till Gärd Forsgrens bil. Han slog till Mattias Brodin på axeln med domkraften och kom därefter att slå honom i skallen med domkraften. Mattias Brodins skallben spräcktes av slaget och han fick en blödning i hjärnbarken")
"...Däremot var omständigheterna annorlunda när Per-Anders Pettersson slog det andra slaget. Mattias Brodin hade då kommit ur bilen, angreppet mot Gärd Forslund hade tydligt och klart upphört, Mattias Brodin var obeväpnad och det fanns inget som tydde på att han tänkte anfalla även Per-Anders Pettersson. Därtill hade Mattias Brodin nyss fått ett rejält slag mot axeln och var knappast fullt lika stridbar som tidigare..."
-----------------------------------------------------------------------------
-Domstolen konstaterar mycket riktigt att man har rätt att bruka "en hel del våld utan risk för straff" men att det ju, med all rätt, måste finnas någon måtta.
När längtan föder hat
Satt och lyssnade på Broken hearted girl med Beyoncé när det slog mig: det är inte bara klyscha att längtan kan föda hat. Det kan vara allt ifrån förlorad vänskap, obesvarad kärlek till krossat förtroende.
Jag vill gå så långt som att säga att det nog är det enda som kan föda en så stark känsla.
För när man verkligen vill ha något eller någon och inte får det, då är det lättare att försöka hata än att älska. Då vill man hata. Åtminstone avsky. Glömma. Insåg att jag själv inte är något undantag.
En dag ska jag berätta det för personen. Förklara varför jag betett mig som jag gjort.
Men den dagen är inte idag.
You’re the only one I wish I could forget
The only one I’d love to not forgive
And though there are times when I hate you
Cause I can’t erase
The times that you hurt me
And even now while I hate you
It pains me to say
I know I’ll be there at the end of the day
Something that I feel I need to say
But up to now I’ve always been afraid
That you would never come around
And still I want to put this out
You say you’ve got the most respect for me
But sometimes I feel you’re not deserving me
En spruta etylkvicksilver?
Jag orkar inte skriva ett långt inlägg eller skapa debatt. Jag vill bara uppmana var och en att använda sunt förnuft och ta reda på mer fakta om vad vaccinet faktiskt innehåller. Sen kan ni ju grubbla över hur nyttigt det är att spruta in etylkvicksilver i kroppen :) Ni kan också kika lite på vilka åldersgrupper som testats mot det faktiskta vaccinet och hur länge (då ser ni att man inte alls testat alla grupper).
"De (WHO) konstaterar även att uppgifter om immunogenicitet hos barn äldre än 6 månader och yngre än 10 år är begränsade och fler studier behövs."
Etylkvicksilver är ordet. Maths Berlin kan också vara intressant. Go ahead. Google is your friend.
Slutligen ett citat av Jan Liliemark, professor på Läkemedelsverket: "och på gravida förväntar vi oss inga andra biverkningar än på andra vuxna kvinnor". Klyftigt värre. Det är därför vi säger att gravida bör dricka, äta fisk och röka som vanligt?
"De (WHO) konstaterar även att uppgifter om immunogenicitet hos barn äldre än 6 månader och yngre än 10 år är begränsade och fler studier behövs."
Etylkvicksilver är ordet. Maths Berlin kan också vara intressant. Go ahead. Google is your friend.
Slutligen ett citat av Jan Liliemark, professor på Läkemedelsverket: "och på gravida förväntar vi oss inga andra biverkningar än på andra vuxna kvinnor". Klyftigt värre. Det är därför vi säger att gravida bör dricka, äta fisk och röka som vanligt?
Kristna på pride
Jag vet inte om det finns kristna som går på pride eller andra konvent för att visa stöd för homosexuella. Troligtvis är det få. Varför? Homosexualitet är ett känsligt ämne, men det blir inte bättre av att vi kristna tiger ihjäl det eller sätter taggarna utåt.
Läste en artikel i Expressen om trakasserier och hatmord på homosexuella. Alla partier i den drabbade kommunen skulle samlas för att diskutera problematiken. Utom det kristna partiet. Det gjorde mig så arg, och besviken. Återigen skämdes jag över att kalla mig kristen. Hur kan man som kristen påstå att man är för jämlikhet och samtidigt blunda för den diskriminering som homosexuella utsätts för? Vad är det för dubbelmoral? I bibeln står det tydligt att du ska "älska din nästa som dig själv" - det inkluderar även homosexuella.
Jag tycker att vi kristna är skyldiga alla homosexuella en offentlig ursäkt för hur vi bettet oss. Vi har varit klumpiga, tjurskalliga och oförstående i många avseenden. Homosexuella ska inte vara rädda för att komma till en kyrka, tvärtom. Vi borde vara dom främsta i ledet för att kämpa emot diskrimineringen.
Så: mer kristna på pride!
Läste en artikel i Expressen om trakasserier och hatmord på homosexuella. Alla partier i den drabbade kommunen skulle samlas för att diskutera problematiken. Utom det kristna partiet. Det gjorde mig så arg, och besviken. Återigen skämdes jag över att kalla mig kristen. Hur kan man som kristen påstå att man är för jämlikhet och samtidigt blunda för den diskriminering som homosexuella utsätts för? Vad är det för dubbelmoral? I bibeln står det tydligt att du ska "älska din nästa som dig själv" - det inkluderar även homosexuella.
Jag tycker att vi kristna är skyldiga alla homosexuella en offentlig ursäkt för hur vi bettet oss. Vi har varit klumpiga, tjurskalliga och oförstående i många avseenden. Homosexuella ska inte vara rädda för att komma till en kyrka, tvärtom. Vi borde vara dom främsta i ledet för att kämpa emot diskrimineringen.
Så: mer kristna på pride!
Längtan och drömmar
Jag har kommit på mig själv med att längta efter väldigt mycket på senaste. Jag längtar efter min familj hos mamma. Att få strosa runt i skogen och glömma allt annat för ett tag. Titta på allt fint runtomkring. Gå på nya stigar och se vart dom leder. Sitta på Kammen och blicka ut över älven, känna lugnet...
Jag vill också göra saker. Nya saker som jag inte gjort förut, eller bara sånt som jag inte gör så ofta annars. Prova ett nytt gympass, baka något speciellt, fara på utflykt till nya ställen. Små grejer som ändå gör tillvaron mycket roligare.
Nu tänker jag göra en annorlunda sak åtminstone: krypa in under täcket och se på en Disney-film!
Gonatt!
Jag vill också göra saker. Nya saker som jag inte gjort förut, eller bara sånt som jag inte gör så ofta annars. Prova ett nytt gympass, baka något speciellt, fara på utflykt till nya ställen. Små grejer som ändå gör tillvaron mycket roligare.
Nu tänker jag göra en annorlunda sak åtminstone: krypa in under täcket och se på en Disney-film!
Gonatt!
Släktingar utomlands är INTE roligt
"Åh lycko dig som har släktingar utomlands! Jag önskar att jag också hade det!"
Nej! Det är inte lyckos mig. Sanningen är att det inte alls är kul.
Visst, man har gratis boende i andra länder.
Men tänk efter: hur ofta far man utomlands?
Just det.
Sanningen är att man inte lär känna sina släktingar ordentligt,
och när man väl ses (vilket blir ungefär en gång vart 5:e år) och kanske upptäcker hur kul man har tillsammans,
så tvingas man skiljas åt med vetskapen att det förmodligen lär dröja flera år innan man återses.
Där har ni det roliga. Lyckos mig.
Nej! Det är inte lyckos mig. Sanningen är att det inte alls är kul.
Visst, man har gratis boende i andra länder.
Men tänk efter: hur ofta far man utomlands?
Just det.
Sanningen är att man inte lär känna sina släktingar ordentligt,
och när man väl ses (vilket blir ungefär en gång vart 5:e år) och kanske upptäcker hur kul man har tillsammans,
så tvingas man skiljas åt med vetskapen att det förmodligen lär dröja flera år innan man återses.
Där har ni det roliga. Lyckos mig.
Svininfluensa-vaccinet bluff? Läs och bedöm.
Hämtat från Emmas blogg:
Jag har fått ett mail för en stund sedan, det var ett informationsmail gällande vaccinet till svininfluensan. Så jag tänkte att jag kopierar det så ni får läsa, ni kan även kolla länkarna.
"Hej! Med den hysteri som varit och är i medierna om influensa och vaccinering så finner jag det vara på sin plats göra en sammanställning om detta ämne, detta är ett informationsutskick som bara handlar om detta mygel.
Jag har här gjort en sammanställning av diverse skrifter i ämnet vaccination och om svininfluensan, hämtat via Internet eller som jag fått andra vägar, skrivelser ni aldrig kommer att få via media eller från myndigheterna.
Inför höstens massvaccinering, vars syfte är mycket tvivelaktigt, uppmanar jag alla att läsa in sig i ämnet och sprida till så många som möjligt, min förhoppning är att myndigheterna tvingas att bekänna färg, det handlar faktiskt om allas våra liv (och om vaccintillverkarnas tjocklek på plånboken).
I bilagor finner ni mycket läsvärt och så även i länkar nedan. Att vaccintillverkaren nu av USA fått straffrihet i händelse att vaccinet kommer att orsaka massdöd eller andra skador säger en hel del om detta! Någon test om vaccinets säkerhet och verkan ska inte göras.
En sak är säker, min familj ska inte deltaga i detta experiment! Om du ändå väljer att tro på myndigheterna och låter dig vaccineras, tag då med sista bladet i bilagan vaccin.rtf och kräv att ansvarig läkare skriver under den (den är gjord för vaccinering av barn, ändra ordet i slutet, "barnet", till ditt namn)."
Länkarna kommer här:
Myter och sanningar om vaccination
Sanningar om svininfluensan
Svininfluensan tillverkad i USA
Vad finns i sprutan och vad är bakgrunden?
Detta finns i H1N1-vaccinet
10 punkter om svininfluensan som du inte ska veta
Med tvång ska alla vaccineras i USA... ( gäller även nu i Frankrike)
Apor används för vaccinationstillverkningen
Är svininfluensan ett tillverkat biologiskt vapen?
Patent för svininfluensavaccinet togs ett år före utbrottet (pdf-fil)
Svensk media riskförnekar i detta fall som alltid...
Pandemier genom tiderna
Är tyvärr för trött för att läsa ordentligt själv (ev. feber på g) men ska ta en titt i morgon.
Jag har fått ett mail för en stund sedan, det var ett informationsmail gällande vaccinet till svininfluensan. Så jag tänkte att jag kopierar det så ni får läsa, ni kan även kolla länkarna.
"Hej! Med den hysteri som varit och är i medierna om influensa och vaccinering så finner jag det vara på sin plats göra en sammanställning om detta ämne, detta är ett informationsutskick som bara handlar om detta mygel.
Jag har här gjort en sammanställning av diverse skrifter i ämnet vaccination och om svininfluensan, hämtat via Internet eller som jag fått andra vägar, skrivelser ni aldrig kommer att få via media eller från myndigheterna.
Inför höstens massvaccinering, vars syfte är mycket tvivelaktigt, uppmanar jag alla att läsa in sig i ämnet och sprida till så många som möjligt, min förhoppning är att myndigheterna tvingas att bekänna färg, det handlar faktiskt om allas våra liv (och om vaccintillverkarnas tjocklek på plånboken).
I bilagor finner ni mycket läsvärt och så även i länkar nedan. Att vaccintillverkaren nu av USA fått straffrihet i händelse att vaccinet kommer att orsaka massdöd eller andra skador säger en hel del om detta! Någon test om vaccinets säkerhet och verkan ska inte göras.
En sak är säker, min familj ska inte deltaga i detta experiment! Om du ändå väljer att tro på myndigheterna och låter dig vaccineras, tag då med sista bladet i bilagan vaccin.rtf och kräv att ansvarig läkare skriver under den (den är gjord för vaccinering av barn, ändra ordet i slutet, "barnet", till ditt namn)."
Länkarna kommer här:
Myter och sanningar om vaccination
Sanningar om svininfluensan
Svininfluensan tillverkad i USA
Vad finns i sprutan och vad är bakgrunden?
Detta finns i H1N1-vaccinet
10 punkter om svininfluensan som du inte ska veta
Med tvång ska alla vaccineras i USA... ( gäller även nu i Frankrike)
Apor används för vaccinationstillverkningen
Är svininfluensan ett tillverkat biologiskt vapen?
Patent för svininfluensavaccinet togs ett år före utbrottet (pdf-fil)
Svensk media riskförnekar i detta fall som alltid...
Pandemier genom tiderna
Är tyvärr för trött för att läsa ordentligt själv (ev. feber på g) men ska ta en titt i morgon.
Kärt återseende
Träffade äntligen Emelie och Sarah och åh så skönt det var att ses igen!
(Räknade efter och upptäckte att det var 6 månader sen sist vi sågs ordentligt - alldeles för länge!)
Det är lustigt hur vissa hus kan få en att känna sig så tillfreds. Sarahs hus är ett av dom. Tycker verkligen om det med lagår'n, utsikten mot kullarna långt borta och den vackra kyrkan,.. också katterna förstås!
Precis som alltid så blev det mat att föräta sig på och annat gott (den här gången blev det svalkande smoothie MUMS!).
När vi nu ätit oss proppmätta tänkte vi att... en PROMENAD vore passande.
Blev broarna runt längs med älven medans vi pratade och njöt av grönskan. Tror att det är bland dom vackraste platserna jag vet. Känslan när man går i grönskan och ser vattnet yra i forsen nedanför en är magisk! Toppa det med gott sällskap och det är komplett. Var verkligen skönt att få prata igen. Sedan följde jag med hem till Emelie och sov där.
Bäst av allt: jag fick ytterligare en Afrika-kontakt via Emelies mamma. Blir att ringa genast på måndag! Nu händer det grejer! Pray pray
Gammal bild från Lappis Go' Mozart
Hann även prova på inlines. Spännande! (Sist jag åkte var jag 9 år och hade sisådär 3 par tjocksockar eftersom pappa av nån anledning alltid trott att jag har större fötter än jag har - kan nämna att mina inlines är för stora än idag...)
Oväntat nog gick det bra trots att jag varken hade armbågsskydd, hjälm eller annat som en orolig pappa tvingar på en när man är liten. Kände mig makalöst graciös där jag rullade framåtlutad som en anka för att hålla balansen haha! Men det bästa var när jag upptäckte att jag fortsatte rulla nedför den branta backen (sluttning = 5 grader hahaha) trots att jag tryckte ner bromsklossen!
Så... jag fortsätter skrikandes på hjälp rulla nedför branten med utsträcka armar samtidigt som Emelie förtvivlat springer bakom mig som en svans och försöker rädda mig från att krocka med den otäcka bilen som plötsligt dykt upp från ingenstans! VIlken syn det ska ha varit!
Dagen efter for jag och Emelie på Tannbäckslägret. Det är nog världens bästa läger, har varit där varje sommar sedan 4:an. Älskar verkligen lägret! Har så många minnen därifrån: allt bus, tävlingarna, skvallret, andaterna, fighterna när man med buller och bång blev väckt av kastruller, billarm, vatten och andra otrevliheter kl 8 varje morgon, och sist... den underbara traditionen att kasta ledarna i älven från bryggan! Dock kändes det annorlunda att bara hälsa på en dag, men roligt var det. Många nya ansikten. Funderar på att vara ledare nästa år och få väcka ungarna varje morgon hehe... Samtidigt vill man ju vara med och busa själv så länge man kan så vi får se. Busa ska jag minsann fortsätta göra där hur det än blir!
Det var även på Tannbäck som jag tog beslutet att jag ville följa Jesus och låta döpa mig, den där sommaren för 6 år sedan. Tänk så längesedan. Och ändå har jag aldrig ångrat det. Klyschigt men sant.
Måste få dela med mig om kvällsandakten igår... Alla som ville fick gå fram och tända ett ljus om man hade något böneämne. Eller något annat, vad som helst. På bara några minuter hade nästan alla gått fram och snart lyste alla ljusen upp mörkret tillsammans. Vackert... Men det som var ännu vackrare i mina ögon var att se hur barnen vände sig till varandra. Stöttade. Gav den andre en kram. Tröstade. Grät mot en axel. DET var vackert. På riktigt.
Jag fick också en ny insikt. Ni har alla säkert hört det hundra gånger: "Du duger som du är". Men det är så lätt att det bara går in genom ena örat och ut genom andra. Man tar inte åt sig på riktigt. I alla fall inte jag. Det ligger bara där i bakhuvet och när man som mest behöver det så har man liksom glömt det. Istället tänker man på alla brister man har.
Men den här gången fick jag uppleva att det stämmer, och göra något som jag varit smårädd för tidigare. Rädd eftersom jag tyckte att jag inte dög: jag fick be för en person. Det är nämligen så här att jag alltid har tänkt "Nä men jag har ju inte så stark tro. Jag vet inte hur man ber så där bra och klockrent. Tänk om jag inte kommer på något att säga? Om personen blir besvärad och vill jag ska gå? Någon annan får be." Men så var det inte. Jag bad. Jag tänkte inte ut fläschiga saker att be utan lät det komma. Var tyst när jag inte kom på nåt, utan att det blev pinsamt. Jag dög.
Och det är det jag har upplevt mer och mer på senaste. Att bara jag ger av det jag har, för mer kan jag ju inte ge, och vågar satsa, så händer det grejer. Och jag upptäcker att med Jesus klarar jag mer än jag trodde. Jag måste bara våga.
För att du är du
Det vackraste jag vet är människor som bryr sig om andra. Det låter klyschigt men ni måste ändå hålla med mig: vem blir inte glad när man ser Stora David hjälpa lilla Emma att knyta skorna? Eller när en främling med ett strålande leende på läpparna lånar ut sin näsduk för att de sett hur snuvig du är? Men det bästa är ändå folk som bättrar sig. När någon som man haft svårt för plötsligt gör en snäll gest. Då blir jag nästan sådär fånigt sentimental-mamma-rörd.
Jag blir också fascinerad av folk som vågar vara öppna, inga fasader eller murar att tränga igenom. Dom vågar vara sig själva. Det är såna personer jag beundrar och önskar att jag själv vore mer lik.
Alla borde kunna vara sig själva, våga lita på folk utan att bli sårade. Kunna bry sig och känna att de får något tillbaka. Tro gott om folk utan att få sina förväntningar förstörda. Men så är det inte.
Jag kände en person en gång som var allt det jag just beskrivit. Som vågade bry sig om andra på riktigt och trodde gott om folk. Som fanns där när man behövde stöd och någon att prata med. Jag har saknat personen, länge och mycket. Det gör ont att se någon som förut varit så öppen bli så hård. Att se hoppet dö. Men jag tänker inte ge upp i första taget. I believe there is a light at the end of the tunnel. Och jag tror att folk kan ändras till det bättre. Jag tror att du kan bli som du var förut.
Blev ett sentimentalt inlägg nu men jag är sån ibland^^
Jag blir också fascinerad av folk som vågar vara öppna, inga fasader eller murar att tränga igenom. Dom vågar vara sig själva. Det är såna personer jag beundrar och önskar att jag själv vore mer lik.
Alla borde kunna vara sig själva, våga lita på folk utan att bli sårade. Kunna bry sig och känna att de får något tillbaka. Tro gott om folk utan att få sina förväntningar förstörda. Men så är det inte.
Jag kände en person en gång som var allt det jag just beskrivit. Som vågade bry sig om andra på riktigt och trodde gott om folk. Som fanns där när man behövde stöd och någon att prata med. Jag har saknat personen, länge och mycket. Det gör ont att se någon som förut varit så öppen bli så hård. Att se hoppet dö. Men jag tänker inte ge upp i första taget. I believe there is a light at the end of the tunnel. Och jag tror att folk kan ändras till det bättre. Jag tror att du kan bli som du var förut.
Blev ett sentimentalt inlägg nu men jag är sån ibland^^
Au natural
Jag är förmodligen inte ensam om att ha dagar då jag är missnöjd med allt jag gör.
Jag tycker att jag är för spontan, tar för mig för mycket, vissa gånger tycker jag t.o.m att jag skrattar för mycket.
Är det inte det så är det motsatsen: jag för tråkig, säger fel saker eller för egoistisk. Jag är missnöjd med hela mig helt enkelt. Då är det lätt att börja snegla på andra och jämföra sig med dom. Önska att man vore mer lik någon annan.
Jag kom på mig själv med att göra det senast idag.
Då slogs jag av hur dumt det verkligen är. För oftast gillar man ju inte de som gör rätt saker och säger de perfekta orden. Nej. Oftast gillar man dom som är äkta. De som bara är sig själva. Inga konstgjorda leenden, krystade skämt eller vräkiga kommentarer. Just au natural.
Så tänk på det nästa gång ni känner som jag: au natural är bäst!
Jag tycker att jag är för spontan, tar för mig för mycket, vissa gånger tycker jag t.o.m att jag skrattar för mycket.
Är det inte det så är det motsatsen: jag för tråkig, säger fel saker eller för egoistisk. Jag är missnöjd med hela mig helt enkelt. Då är det lätt att börja snegla på andra och jämföra sig med dom. Önska att man vore mer lik någon annan.
Jag kom på mig själv med att göra det senast idag.
Då slogs jag av hur dumt det verkligen är. För oftast gillar man ju inte de som gör rätt saker och säger de perfekta orden. Nej. Oftast gillar man dom som är äkta. De som bara är sig själva. Inga konstgjorda leenden, krystade skämt eller vräkiga kommentarer. Just au natural.
Så tänk på det nästa gång ni känner som jag: au natural är bäst!
Omtumlande
VARNING! Ni som inte vill läsa superglada inlägg bör genast klicka bort det här.
Sitter här med ett leende på läpparna som vägrar försvinna, kan verkligen inte sluta le! Hade en underbar kväll igår. Satt med tända ljus och spelade musik, bad och bara var helt enkelt. Fick verkligen rensa ur mig en massa och börja om på nytt. Nu ska jag lita på Honom, helt och hållet. Och jag tror det kommer att bli spännande!
Men det är inte därför jag är glad, egentligen.
Anledningen till att jag sitter här och flinar som en åsna med världens colgate-leenge är att jag blir så fascinerad över hur snabbt människor kan förändras. Hur saker som man varit rädd för att göra kan visa sig bli det bästa som hänt på länge. Och hur det leder till att någon annan vågar pröva något nytt. Jag älskar när det lönar sig att våga. Jag älskar när andra människor upptäcker nya saker och förstår. Och jag älskar Jesus!
Orkar inte skriva eller förklara mer, ni som inte fattar något (dvs alla som läser det här) får väl fråga eller bara klicka vidare och grubbla över hur knäppa vissa människor är
Peace!
Sitter här med ett leende på läpparna som vägrar försvinna, kan verkligen inte sluta le! Hade en underbar kväll igår. Satt med tända ljus och spelade musik, bad och bara var helt enkelt. Fick verkligen rensa ur mig en massa och börja om på nytt. Nu ska jag lita på Honom, helt och hållet. Och jag tror det kommer att bli spännande!
Men det är inte därför jag är glad, egentligen.
Anledningen till att jag sitter här och flinar som en åsna med världens colgate-leenge är att jag blir så fascinerad över hur snabbt människor kan förändras. Hur saker som man varit rädd för att göra kan visa sig bli det bästa som hänt på länge. Och hur det leder till att någon annan vågar pröva något nytt. Jag älskar när det lönar sig att våga. Jag älskar när andra människor upptäcker nya saker och förstår. Och jag älskar Jesus!
Orkar inte skriva eller förklara mer, ni som inte fattar något (dvs alla som läser det här) får väl fråga eller bara klicka vidare och grubbla över hur knäppa vissa människor är
Peace!
Sometimes walking is all we can do
"Even youths will faint and be weary,
and the young will fall exhausted;
but those who wait for the Lord shall
renew their strength,
they shall mount up with wings like eagles,
they shall run and not be weary,
they shall walk and not faint.
...Sometimes in your life you will be in an era of spiritual soaring. Maybe you are there right now.
...Sometimes we are not soaring, but we are able to run and not grow weary. If this is where you are, your life isn't feeling effortless. Do not try to manufacture spiritual ecstasy, Do not compare yourself with someone who is soaring right now. Your time will come. Just keep running.
...Sometimes we will not be soaring, and we cannot run - because of doubt or pain or fatigue or failure.
In those times all we can do is walk and not faint.
But in those times, walking is enough."
Utdraget är taget ur "Learning to wait" av John Ortberg. Och även om boken är skriven för kristna så tycker jag att tankesättet passar alla. För det är när vi jämför oss med andra som vi känner oss dåliga. Alla har vi våra toppar och dalar i livet, det gäller bara att inte fastna vid att någon annan verkar ha det mycket bättre än oss själva när det är kämpigt. Ibland orkar man inte vara på topp. Och det är okej. Det har jag insett på senaste, och det har verkligen skänkt tröst. Så kom ihåg det.
Sometimes walking is all we can do.
and the young will fall exhausted;
but those who wait for the Lord shall
renew their strength,
they shall mount up with wings like eagles,
they shall run and not be weary,
they shall walk and not faint.
...Sometimes in your life you will be in an era of spiritual soaring. Maybe you are there right now.
...Sometimes we are not soaring, but we are able to run and not grow weary. If this is where you are, your life isn't feeling effortless. Do not try to manufacture spiritual ecstasy, Do not compare yourself with someone who is soaring right now. Your time will come. Just keep running.
...Sometimes we will not be soaring, and we cannot run - because of doubt or pain or fatigue or failure.
In those times all we can do is walk and not faint.
But in those times, walking is enough."
Utdraget är taget ur "Learning to wait" av John Ortberg. Och även om boken är skriven för kristna så tycker jag att tankesättet passar alla. För det är när vi jämför oss med andra som vi känner oss dåliga. Alla har vi våra toppar och dalar i livet, det gäller bara att inte fastna vid att någon annan verkar ha det mycket bättre än oss själva när det är kämpigt. Ibland orkar man inte vara på topp. Och det är okej. Det har jag insett på senaste, och det har verkligen skänkt tröst. Så kom ihåg det.
Sometimes walking is all we can do.
Still
It was my decision, my will
It was for the best, I tried to do good
Now the time has come for us to rise and continue the walk
But the memories of us keeps me from moving on
I'm still stucked here with all my thoughts
They won't give me rest
The good and the bad times
The laughters we shared
The mornings the fights all of the small things
All moments I'll never forget
Do you remember or have you closed the door?
I wish I knew
Don't even dare to whisper afraid to make you hurt
Fear is slowly turning me cold
Will we still be friends
or has our road come to an end?
Will I stand here and watch how we fall apart?
All I know is that I'm still standing here
trapped by fear and memories
wondering when my time will come to find strenght and move on
It was for the best, I tried to do good
Now the time has come for us to rise and continue the walk
But the memories of us keeps me from moving on
I'm still stucked here with all my thoughts
They won't give me rest
The good and the bad times
The laughters we shared
The mornings the fights all of the small things
All moments I'll never forget
Do you remember or have you closed the door?
I wish I knew
Don't even dare to whisper afraid to make you hurt
Fear is slowly turning me cold
Will we still be friends
or has our road come to an end?
Will I stand here and watch how we fall apart?
All I know is that I'm still standing here
trapped by fear and memories
wondering when my time will come to find strenght and move on
