Nya drömmar

Höstterminen närmar sig och så även tankarna kring vad man ska fylla dagarna med.
Jag har ju funderat på att börja dans men vet inte riktigt... Sedan har jag funderat på klättring (det är ju så kul och dessutom gör det inget om man missar ett träningspass).
Men det jag främst börjat fundera på är att börja kajakpaddling. Efter en kort visit på Iksus hemsida konstaterade jag att det finns massor av roliga utomhusaktiviteter jag skulle vilja prova på, däribland kajakpaddling i vindelälven! Tyvärr är det rätt dyrt. Sedan surfade jag vidare och hittade numret till några som hyr ut kajaker som bor på Ön - vilket ligger precis intill Teg. Perfekt!
Så min plan är: hyra kajak på Ön och paddla några gånger. Sedan bär det av till Vindelforsen med Iksu, och om jag verkligen faller för kajakpaddling får jag börja spara och så småningom köpa en. Estupendo!

Förutom att fundera över framtiden besökte jag också Bettnässand med pappa och Sofi. För de som aldrig varit där rekomenderar jag att fara dit en blåsig dag när vågorna är som högst - det är helt underbart när man känner hur man flyger flera meter med vågorna! (Blev sugen på att resa utomlands och prova på vågsurfing!) Tyvärr nalkades ett åskväder så vi tvingades fly hem.

Men nu ska jag basta och få något varmt i mig, adios!

 

Ibland är tystnaden det bästa ljudet

Det insåg jag idag när jag kom hem till pappa. För alla som har mammor vet att de kan vara rätt pratglada och nyfikna ibland, och de vill en ju så väl, men ibland vill man bara ha någon som lyssnar på vad man berättar - utan att säga något. Någon som bara förstår, och är stolt över ens framsteg. Någon som låter dig försöka själv och inte försöker tala om för dig vad du ska göra eller hur du borde göra. Tack.

Borta bra men hemma bäst

Darling, I'm home! Hej mitt älskade Norrland och allt och alla som jag tycker om!
Kom då alltså hem igår kväll. "Varför då - hon skulle ju till Uppsala?"
Jo. Det var planen. Men han där uppe som jag kallar Gud hade en annan plan tydligen. Fick nämligen världens illamåendeattack med magont och värmevallningar på morgonen så jag var på gränsen till att däcka - orkade knappt röra mig!
Så jag undrade hur det nu skulle gå och bad om vägledning. Jag tänkte att om jag blev bra så skulle jag till Uppsala, annars skulle jag hem. Efter en Ibumetin mådde jag bra igen. Men det var kortvarigt och snart kände jag illamåendet komma smygandes tillbaka. Efter ett toabesök visade det sig att illamåendet hade naturliga orsaker, åtminstone brukar det vara naturligt om man är tjej. Så jag tänte "okej. Om det hade varit magsjuk hade vi inte tagit oss någonstans eftersom jag dessutom ju brukar bli åksjuk. Så mensvärk är väl den enda värken jag kan ha som inte hindrar oss från att köra, men ändå tillräckligt för att jag ska tänka att jag kanske ska hem ändå."

Och så blev det. Tror det här var första gången jag inte lät min tjurskallighet ta över och gjorde det jag tyckte var bäst ändå. Och nu känns det faktiskt som att det kanske var det bästa trots allt. Även om det sved när vi passerade genom Uppsala (fick nästan en impuls att öppna bildörren och hoppa av i farten - men det var ju tur att jag inte gjorde det)!
 
Men det som är ännu lustigare var att jag tänkte att det ju måste finnas en anledning till att jag inte ska till Uppsala. Jag kanske behövdes hemma till något? Eller så väntade en jobbig överraskning som jag skulle måsta ta itu med?
Hittils verkar det inte vara något utav svaren. Men... Om jag fick lov att hoppa över ett besök i Uppsala och avstå från att träffa Christoffer och c:o tycker jag ändå att Gud måste ge mig någon slags kompensation, kanske förbereda något annat kul. Så tänkte jag.
Nu kommer det roliga: när jag loggar in på msn och pratar med en kompis berättar han att det ska hållas en jättestor kristen konferens i höst - i LONDON! "Vilket lustigt sammanträffande" tänker ju jag. Så kanske det blir London i höst - ska bli spännande att se!

Hemlängtan!

Äntligen får jag tillfredställa mitt behov av att surfa på internet och skriva onödiga saker!
Skäms nästan över att jag överhuvudtaget saknat det, men det känns som evigheter sedan (har egentligen bara gått en vecka)...
För er som inte vet är jag alltså på minisemester i Linköping med familjen sedan snart en vecka tillbaka.
Har hunnit med en hel del:
- Ett besök i Vadstena kloster (kände mig smått felklädd i korta shorts och linne när det gick runt nunnor i heltäckande kläder heh...) + ett besök i Linköpings domkyrka (riktigt mäktigt, bör ses för er som inte gjort det)
- Har vandrat runt i gamla Linköping, riktigt fint
- Strosat runt i Linköpings centrum som för övrigt är större än i Umeå och betydligt mer utspritt (galet så många Gina Tricot det fanns, tror de tar över världen snart o.O)
- Har badat i Vättern, var 25 grader och galet mycket spigg!
- Besökt Kolmården (tror jag är kär i tigrar och delfiner haha)
- Vaknat 8 varje dag för att sedan somna om (varför är småbarn så morgonpigga?!) >.<
- Blivit pepparkaka :D (har jobbat hårt för att undvika bikinistreck, är svårare än somliga tror ska jag tala om)
- Ridit på en gris, och varit på skattjakt (för er som inte förstår betyder det "lekt med min lillasyster ;D)
- Spenderat upp mammas mobilpengar eftersom min är trasig, lyckades även ruinera en viss person som jag tycker mycket om att prata i telefon med (får klura ut något smart sätt att ersätta vare sig denne vill det eller inte)

Hm.. har jag glömt något? Just det, eh... blivit... hm... hur säger man...
alltså kort sagt: det var en man som  försökte värva mig till gud vet vad. Jag skulle "tjäna pengar" och få gratis parfymer, kläder etc etc. Gissa vem som höll på att gå upp i taket?! Ekkhel. Min kropp. MIN! Ska börja bära burka. Så ni vet.

Imorgon bär det av hemmåt för hela familjen utom mig. Ska hoppa av i Uppsala och vara där några dagar på Europakonferensen (kristen konferens eller vad man nu säger).
Förutom att jag slipper betala för att ta mig dit får jag även gratis boende. (Tur man har kontakt med en viss "kusin" Christoffer) Kunde bara inte avstå när allt löste sig så perfekt!

Är dessvärre inte säker på att jag kommer att klara av det. Har sådan fruktansvärd hemlängtan så det inte är klokt! Saknar Norrland, UMEÅ, granar och kottar, iskalla bad och sena nätter ute... Längtar efter att träffa vänner, fara på utflykt, ja kanske t.o.m fara på forsränning! Men jag måste vara starkt...
Ska sluta vara sentimental nu och säga
Hej då

Into your hands I commit

Only You can help me and give me the strenght I need to withstand this
You are the only one I know who will make it allright
I need you more than ever now
I need you to show me what to do
To comfort me
I can do nothing but to trust in you now

None

God morgon!

Var med en viss Gran-Sandra igår kväll. Jag säger Gran-Sandra eftersom det var så jag skrev som liten - i själva verket skulle det självklart stå Grann-Sandra. Hon heter så av den enkla anledningen att hon bor tvärs över vägen här hemma i Hällnäs, vilket ledde till att vi spontant bestämde att träffas.
Var härligt - pratade i flera timmar och fick oss några goda skratt!
Men som det brukar bli när man är två vänner som pratar så blir det rätt sent, inget undantag den här gången. Var hemma vid två.
Blev väckt sju. Min lillasyster tyckte det var dags att kliva upp eftersom hon blivit väckt av mamma som farit till jobbet. Som tur var fick jag slutligen sova till tio men där var det stopp, vilket inte var mer än rätt eftersom jag och brorsan har ansvaret för henne när mamma jobbar. Som tur är tycker jag det är rätt kul att vara barnvakt åt henne.

Nu ska vi ner till den bästa stranden av dom alla, nämligen Kärleksudden!

Ciao!

I am superwoman

Besöket hos sjukgymnasten gick bra.
Jag är visst väldigt spänd på höger sida *pekar på ryggen* (ingen sned kota eller liknande som tur är), så jag har fått några enkla övningar som förhoppningsvis gör det bättre.
Funderar på att börja dans, eller något annat kul till hösten, kanske klättring? Det negativa med dans är att man hamnar efter om man missar en lektion... men det är ju så kul! Tänker hur som helst prioritera tid för lugn, vill inte känna mig stressad. Dessutom ska andra året i gymnasiet visst vara det jobbigaste också, så det är bäst att ligga lågt.

Måste även få lyfta fram dagens bragd som jag är mycket stolt över: jag lyckades få Cleo (min mycket söta 3-åriga lillasyster) att äta upp ALL - då menar jag verkligen ALL, gröt!
Nästan så det ger mig rätt att citera en viss Alicia Keys
I am superwoman
Dock är jag ju ingen hårt arbetande flerbarnsmamma än, men det är ju trots allt en världslig sak.

Nu kallar Spjuver (en av mina galna Nymfparakiter) på uppmärksamhet genom att busvissla, morra och utföra allehanda underhållande konster haha!

Se till att njuta av sommaren allihopen!

Sjukgymnast

Igår tog jag äntligen förnuftet till fånga och bokade tid hos sjukgymnasten, fick tid redan idag. Sen blir det till att faktiskt göra övningarna, inte slarva som för två år sen. Nej, jag vill då kunna fara på spännande utflykter med mina barnbarn (om jag blir så gammal)!

Började förresten dagen med att läsa ur bibeln, vilket jag aldrig gjort tidigare, och det kändes bra på något vis. Skön start på dagen helt enkelt, tror jag gör det till en god vana. Hur som helst läste jag Joh. 21:1-14 som handlar om när Jesus för andra gången uppenbarar sig för lärjungarna efter uppståndelsen. De har fiskat hela natten utan resultat och när Jesus kommer gåendes på stranden (dock känner de inte igen honom) och säger åt dom att slänga näten på andra sidan båten - vilket de gör - och får 153 stora fiskar i näten!
Slogs av hur märklig berättelsen är egentligen. Jag menar bara föreställ er scenariot: du och dina kompisar har fiskat hela natten, är förmodligen rätt trötta och aningen irriterade över den dåliga fiskelyckan när någon främling kommer gåendes på stranden och hävdar att ni ska få fisk bara för att ni slänger näten på andra sidan båten. Åtminstone jag skulle då tänka att personen måste vara en riktig jubelidiot! Visst skulle man slutligen kasta näten på andra sidan eftersom man inte skulle ha något att förlora på det, men ändå. Lustigt.
Den andra konstiga saken är faktumet att de inte kände igen honom trots att det var andra gången han uppenbarades, och de hade faktiskt följt honom ett bra tag. Varför? Såg att annorlunda ut efter uppståndelsen? Gav uppståndelsen honom en helt ny slags härlighet som gjorde honom oigenkännlig, lite som Mose när han sett Guds rygg?
Jag har inte svaret.

Ska duscha nu så jag är klar när skjutsen till sjukgymnasten kommer
Adios!

Det regnar

Längesen jag skrev nu, skäms ju nästan! Lyckligtvis tycks livet fortsätta även om jag inte orkat blogga på senaste, överväger dock att uppdatera här lite oftare..

Sitter i min säng hemma i Hällnäs och lyssnar på regnet som smattrar utanför, gillar ljudet. Man blir som... drogat mysig och trött (eller så är det bara jag som blir det)!
Tyvärr har inget intressant hänt idag, har bara åkt buss och bil och mått lite illa som jag kan göra då.
 Igår däremot hade jag och några kompisar grillkväll på ett litet ställe som heter Västfjärden. Tyvärr visade sig vägen dit vara väldigt svår att hitta, i alla fall om det enda som fanns att tillgå är en vägbeskrivning av min kära kompis som gång på gång tycktes glömma bort att det är rätt lönlöst att gestikulera i telefon haha
Nästa problem blev att få igång en eld - tur vi hade såna duktiga karlar att tillgå, ett stort tack till dom!
Resten av kvällen fortlöpte med hamburgare (väl)grillade på masonitskiva, bastu, bad, oerhört givande prat på engelska (galet så accenter smittar av sig!) och mindre givande prat om sånt som bara gör en rädd, som vår källare här i Hällnäs t.ex...
Vidare har jag även hunnit med mitt livs bästa vecka på Lapplandsveckan i Husbondliden!
Går inte att beskriva i ord hur underbart det är att få lära känna härliga människor, få hjälp att räta ut sina tankar, den sköna stämningen, alla som är så hjälpsamma och tar sig tid för varandra, mötena, lovsången (Jump around var nog bland de bästa!), de sena nätterna och framförallt gudsnärvaron! Ångrar inte en sekund att jag för första gången stannade veckan ut!

Nästa äventyr blir en vecka i Linköping med familjen (dvs mamma och co), därefter stannar jag ev i Uppsala på  hemvägen några dagar för att fara på Europakonferensen (när man slipper betala resan dit samt boende bör man inte tacka nej) och träffa kusin Christoffer. Dock inte spikat än eftersom jag trots det billiga erbjudandet knappt kommer ha pengar över till september då det efterlängtade studiebidraget kommer. Kanske dags att vara lite alternativ och prova på lyckan som luffare i stan...?


These five words in my head
Scream, "are we having fun yet?"
How you remind me - Nickelback


Men nu får det vara nog med bloggande för idag!
VIll bara säga ett visdomsord innan jag pyser: Det är alltid för tidigt att ge upp

RSS 2.0