Yeah that's right, far till Spanien med familjen i sommar!
Blir borta drygt en vecka: 30 juli -10 augusti. Lovar att skicka kort till er så ni blir rikigt avundsjuka hihi ;)
Nej men skämt åsido som en kul typ brukar säga, jag är övertaggad! Vill bara studsa runt som en boll för att avreagera mig haha
Ska bada, prata spanska (äntligen!), smaka spanska delikatesser, vara ute med Sandra på nätterna, shoppa, dansa salsa ;) och skaffa en solbränna som räcker hela sommaren och vintern!


Guardamar, området vi ska bo på

Det vackraste jag vet är människor som bryr sig om andra. Det låter klyschigt men ni måste ändå hålla med mig: vem blir inte glad när man ser Stora David hjälpa lilla Emma att knyta skorna? Eller när en främling med ett  strålande leende på läpparna lånar ut sin näsduk för att de sett hur snuvig du är? Men det bästa är ändå folk som bättrar sig. När någon som man haft svårt för plötsligt gör en snäll gest. Då blir jag nästan sådär fånigt sentimental-mamma-rörd.

Jag blir också fascinerad av folk som vågar vara öppna, inga fasader eller murar att tränga igenom. Dom vågar vara sig själva. Det är såna personer jag beundrar och önskar att jag själv vore mer lik.
Alla borde kunna vara sig själva, våga lita på folk utan att bli sårade. Kunna bry sig och känna att de får något tillbaka. Tro gott om folk utan att få sina förväntningar förstörda. Men så är det inte.

Jag kände en person en gång som var allt det jag just beskrivit. Som vågade bry sig om andra på riktigt och trodde gott om folk. Som fanns där när man behövde stöd och någon att prata med. Jag har saknat personen, länge och mycket. Det gör ont att se någon som förut varit så öppen bli så hård. Att se hoppet dö. Men jag tänker inte ge upp i första taget. I believe there is a light at the end of the tunnel. Och jag tror att folk kan ändras till det bättre. Jag tror att du kan bli som du var förut.

Blev ett sentimentalt inlägg nu men jag är sån ibland^^

Så ser helgens planer ut i stora drag.
Ser mest fram emot brännbollen och festen ikväll, blir bra att träna inför brännbollsyran som jag ska vara med i (!) Festen blir också spännande eftersom det är en överraskningsfest, första gången jag är på en sån, lite busigt!  
Ska även hinna göra klart lite fina skolarbeten imorgon och ha min sista teaterföreställning, någonsin. Eftersom jag mest tyckt att det varit halvjobbigt (avskyr att sjunga) gör tanken mig glad, men efterhand kommer jag nog ändå sakna teatergruppen. Men eftersom jag tänker satsa mer på dansen så blir jag knappast sysslolös som tur är!

Sen kaanske jag far hem till skogen och familjen där, var längesen nu. Vore härligt med skogspromenader i fint väder och kanske en tur på en fixad moppe. Nu ska jag kila och göra mig fin inför kvällen och få nånting i magen (nästan viktigare haha)!

Har legat nere i feber och andra otrevliga saker sedan måndagkväll. (Stackars André måste ha blivit jättestörd när jag sprang iväg för att snyta mig när vi såg film.)
Inte kul när man inte somnar förräns 4 pga snuva. Var dock värre igår.
 Vaknade kl 7 med smärtande mage och rygg, en näsa som gör det omöjligt att andas, feber, halsont och mensvärk på det. Har aldrig varit så slut , kändes jobbigt bara att vända mig. Dröjde till 16 innan jag ens orkade röra mig ur sängen (och då gick jag direkt till soffan istället).
Självklart hade vi ingen Ipren hemma men hittade tillslut Alvedon som blev min undsättning (Även om det inte hjälper mot mensvärk och är anti-inflammatoriskt). Har aldrig varit med om att bokstavligen bara ligga en hel dag, och det är inget jag gör om heller. Tur man inte är långtidssjukskriven, förstår inte hur de står ut.
Nog med tråkigheter, för... Guess who's back on feet again! 36.4 grader frisk! Firade det genom att besöka Svalan, iförd rosa pyjamasbyxor (orkade inte byta om ^^), för att äta min första riktiga måltid sedan måndags.
Kände mig strålande glad och spontan, tänkte singla slant om vad jag skulle äta men fick låta hjärtat avgöra eftersom jag saknade mynt. Blev en vegetarisk pizza.
Hemma fick jag mig en överraskning när jag öppnade kartongen: dom söta bagarna hade gjort pizzan hjärtformad! (Antar att pizzamannen hört på min krassliga röst och sett på mig, eller pyjamasbyxorna, att jag var halvt sjuk för han sa något som lät vänligt. Hörde dock inte vad han sa eftersom jag fortfarande har lock för öronen, utan svarade bara 'mm' och hoppades det skulle passa som svar haha)
Nu ska jag fortsätta med plugget, är egentligen rätt körd - skulle verkligen behövt hela gårdagen för plugg, men man kan bara göra sitt bästa.
UPDATE: Bästistaste Jesper pesper ska komma hit och plugga med mig! Tummen upp för bra vänner

Jag är förmodligen inte ensam om att ha dagar då jag är missnöjd med allt jag gör.
Jag tycker att jag är för spontan, tar för mig för mycket, vissa gånger tycker jag t.o.m att jag skrattar för mycket.
Är det inte det så är det motsatsen: jag för tråkig, säger fel saker eller för egoistisk. Jag är missnöjd med hela mig helt enkelt. Då är det lätt att börja snegla på andra och jämföra sig med dom. Önska att man vore mer lik någon annan.
Jag kom på mig själv med att göra det senast idag.
Då slogs jag av hur dumt det verkligen är. För oftast gillar man ju inte de som gör rätt saker och säger de perfekta orden. Nej. Oftast gillar man dom som är äkta. De som bara är sig själva. Inga konstgjorda leenden, krystade skämt eller vräkiga kommentarer. Just au natural.
Så tänk på det nästa gång ni känner som jag: au natural är bäst!