När lugnet har lagt sig

kommer rastlösheten fram. Eller inte rastlöshet, snarare drömmar, idéer, längtan.
Har varit ruggigt väder här hela dagen. Bra tycker jag. Gillar när det är ruggigt, speciellt här hemma. Då kan man promenera i regnrusket och för några minuter låtsas att man är i Irland. Grönt, disigt och med kullar i olika blå nyanser som skymtar långt borta bakom dimman. Men framförallt kan man krypa in under en filt utan dåligt samvete. Önska att man orkade göra en kopp kryddig varm choklad. Eller att man orkade pyssla. Eller rita. Eller tusen andra saker. Eller så somnar man. Vaknar upp. Less på att bara orka gå på halvfart. Bestämmer sig för att ta kontroll. Träna, äta bättre, bli pigg, orka mer. Träna med adrenalinpumpande skrikande musik i öronen och undra hur schöen Charlotte Perrelli kan vara så förbenat fit? Skratta över tanken på vad folk skulle säga om de visste att man lånat en träningsbok med just Perrelli...

Till alla fattiga studenter

Tänkte viska ett tips till alla er som varit för sega för att skaffa kurslitteratur än:
sök på biblioteken!

Om de inte har böckerna där så kan dom söka i en större databas och beställa från bibiliotek utanför kommunen. Jag beställde exempelvis böcker från ett universitet i Uppsala idag.

Om ni har tur vinner ni lite tid till att införskaffa det som saknas.
Ni kanske rentav är som jag och inte har köpt en endaste sketen bok än?



Tänkte att den här bilden får representera vad jag känner inför
att köpa studentlitteratur...

Bitter på världen

Bitter är ett bra ord. Det fångar nämligen upp mitt humör ikväll.

Försökte tidigare avhjälpa den krypande känslan med en stund i ångbastun. "För att njuta av lugnet" tänkte jag när jag steg in. Steg ut som en ny Darth Vader, flåsandes med rykande ånga omkring mig och allt. Behövde inte ens mask, hade skrämt slag på folk ändå. (Nu kanske ni föreställer er en riktigt äcklig människa och tror att jag är jättehemsk, men det gör ingenting.)

Varför denna bitterhet kan man undra. Ja... Egentligen är den helt obefogad. Men samtidigt inte. Ni vet när man har sett fram emot en lugn kväll med absolut inga planer? Också kommer man hem, sätter sig och inser att man egentligen inte alls vill ha en lugn kväll -  nej - man vill fara iväg nånstans vartsomhelst och hitta på vadsomhelst. Fast man är för seg för att orka vara glad och trevlig och skrattig och social med någon. (Men det kanske bara är jag som är så? Motsägelsefullt.)

Då behöver man i alla fall en person som man kan vara med - utan att måsta vara allt det där. En sån som står ut fastän man kanske visar upp sina dåliga sidor en kväll. Som man kan vara sur på för att i nästa sekund gapskratta åt för att den drar ett dåligt skämt. Ja, just en sån vill man vara med. Men självklart går det inte, för just den personen är sjuk just ikväll. Därför går man till kylskåpet, blir arg över att det är för tomt, och fortsätter därmed att vara en bitter Darth Vader resten av kvällen.


RSS 2.0