För bra för att ta slut

Är överväldigad av känslor just nu.
Har precis sett 'Nyckeln till frihet' för första gången.
Så otroligt bra. Handlingen, karaktärerna, allt. 
Vill inte att den ska vara slut.
Vet inte vad jag ska göra av alla känslor såhär efteråt. Kan inte släppa den. Känslomänniska som jag är lär jag ligga och tänka på den hela kvällen. 

Vissa filmer är för bra för att ta slut.

Ja, jag vet att i princip alla har sett den.
Men till er som är lika sena som jag:
se den!

Hable con ella

Spansk film. Känd regissör. Bra recensioner.
Klart jag hade höga förväntningar när jag började se "Hable con ella".

Men alltså... jag såg inte ens klart den?
Ni vet såna där filmer som får bra recensioner och vinner massor med priser, av nån anledning ska dom alltid ha halvt sinnessjuka karaktärer och en så sjukt vriden konstig handling så man bara får... ångest. Bokstavligen alltså. Man liksom skruvar sig i soffan och undrar när filmen ska ta slut, och ber till Gud att man slipper minnas något av den sen. Nån som känner igen sig?

Nä. Såna här gånger är man tacksam till lättsmälta förutsägbara chic flick-filmer.






Mellan allt det andra

Har just kommit tillbaka efter några dagar hemma på landet. Älskar verkligen att komma bort dit. Hittar mig själv på ett helt annat sätt och kan varva ner. Synd bara att det ska krävas 1,5 timmes bussresa enkel väg. Är så less på det eviga packandet att jag vill spy på allt som heter pendla. Men nu är det stan som gäller, åtminstone till fredag.

Hade ännu en körlektion idag, landsvägskörning och motortrafikled. L-Ä-S-K-I-G-T. Ville smått dö när jag skulle köra om en enorm lastbil i 110km/h. Tänk om den skulle vingla till och råka knuffa till den lilla Wolkswagen där jag satt som en storögd rädd liten hare? Vi skulle ju flyga runt som en hjälplös leksaksbil.. jag vet, dumt att tänka så, men det är ju smått oundvikligt när man sitter bakom ratten och känner sig som en liten fjärt i jämförelse med monstret bredvid... Överlevnadsinstinkt eller fjanteri? Måste hur som helst bysta upp mig och sluta tänka 'störst först.'

Efter det hann jag trampa hela vägen till Nydala där jag skulle njuta av solen heeela dagen. Trodde jag. Tills himlen var fylld av grå dassiga moln som fick mig att fly fältet - eller beachen. Lika bra det eftersom jag träffade en snäll ung mamma som erbjöd sig att cykla med mig en bit på vägen, bara sådär. Tur det, annars hade jag fortfarande irrat omkring bland alla ombyggda vägar. Så tack gode gud för vardagshjältar, sånt förgyller verkligen en dag!

Nu blir det mys vid tv:n, har hyrt spanska filmer som jag ska lusa vid. Adios amigos!

2 dygn i stan

Var så sjukt omotiverad att stiga upp i morse. Suget försvinner som när man vet att 90% av alla andra ändå jobbar, och man själv är ledig. Det komiska var att när jag väl hasat mig ur sängen, dragit upp persiennerna och upptäckt att det är strålande sol ute så blir jag inte glad - utan arg på mig själv. Solig dag, 25 grader i skuggan - och jag har redan missat halva?

Efter några minuters beslutsångest vid garderoben (fattar inte att jag små skitsaker alltid tar längst tid?) tar jag den enkla vägen ut: jag går runt i underkläder. Sann befrielse. Öppnar kylskåpet, som visar sig vara lika tom som min mage. Tur att jag inte är den som låter magen styra mitt humör... Eller ja...

Tillslut tar jag mig i alla fall iväg för att övningsköra, fullt påklädd. Första lektionen i storstan. Spännande. Nu ska allt sitta perfekt. Inga extralektioner.
Fortfarande smågrötig i huvudet har jag svårt för att ta in det läraren säger. Blicken-pilen-filen. Huvudled. Väjningsplikt. Högerregeln.
Det går segt. Inte alls så bra som jag vill. Blicken-pilen-SKIT! Att det kan vara så svårt att gå från teori till praktik? Jag vill inte ta extralektioner. INTE. Ok. Jag måste nog ta extralektioner ändå. Det blir inte perfekt direkt.
I samma sekund som jag accepterat tanken går det bättre. Pressen lättar, jag kan koncentrera mig bättre och efter ett tag kan jag t.o.m. köra och prata med läraren samtidigt.
Lärdom: sluta sätta ribban så högt för dig själv! Saker tar tid.

Två andra insikter:
- Jag kommer vantrivas med att bo själv i lägenhet (om jag inte har besök typ varje dag)
- Gå i runt i underkläder är underskattat
- Stan är överskattat








En tjänst mot en annan?

Som många av er vet söker jag lägenhet till hösten.
Det behöver inte vara i centrala Umeå - Obbola eller liknande ställen med bra bussförbindelser går lika bra. Söker en etta eller liten tvåa med rimlig hyra (max 4000).

Vet ni något?

HÖR AV ER! Vore supertacksam till alla tips jag kan få.
[email protected] eller ring.

Den som ger ett tips som leder till något utlovas hembakt fika i den nya lägenheten. ;)


Naddi family

Tänk vad ett mail kan framkalla. Måste verkligen kolla upp när jag kan åka tillbaka och hälsa på.

Här är i alla fall barnen från förskolan/läxhjälpen som vi var med och startade upp:
I byn som vi bodde i fanns det en statlig skola. Enda kruppet var att det inte alltid fanns lärare... Därför hade killarna som vi arbetade med startat upp en läxhjälp för de äldre barnen.
Eftersom det indiska skolsystemet är helt annorlunda (man lär sig inte att tänka och förstå - man lär sig att memorera utantill) var det rätt få av barnen som förstod det de läste. Jag hade t.ex. några högstadietjejer som läste en engelsk text, utan att förstå nånting av texten. Tanken med läxhjälpen är därför att lära barnen att tänka och förstå, så att de klarar skolan bättre.

De yngre barnen var i en annan sits: de var för små för att gå i skola, och för små för att hjälpa till med arbetet hemma. I stället drev de mest runt om dagarna, utan någon som riktigt hade tid för dom.
Därför var vi med och startade upp en enkel förskola. Där busade vi, lärde dom att hålla i en penna och tränade lite engelska. Det var grymt, och barnen blev verkligen jätteglada över att ha något att göra under dagarna. 

Dessutom är killarna som arbetar med förskolan jätteduktiga med barnen. De bor själva i byn, och har hemmet öppet för barnen 24/7. Obegripligt hur dom orkar med. Har aldrig träffat någon med samma passion, kärlek och tålamod som dom hade.

Nu till min poäng: jag har nyss fått veta att de planerar att göra förskolan permanent till våren! För detta krävs självklart pengar för att hyra lokal, och så småningom köpa in lite material (de begagnade häftena vi använde var inga höjdare...)
Nu är det som så att jag har haft turen att få tag i ett billigt parti kläder, mest sport. Det är riktigt fina kläder, och hälften av intäkterna* går till förskolan. Så om ni behöver nya sportkläder inför hösten, eller tycker att era päron borde ut och röra på sig mer ;) - HÖR AV ER! Säljer kläderna för 49kr/st + mängdrabbat. Ni som redan är sportiga och har fräsiga kläder är välkomna att ge ett bidrag utan att köpa något*. 

Smsa, maila (NY: [email protected]) eller kommentera här om ni är intresserade.  
Hör också av er om ni vill veta mer om förskolan och arbetet där. 

Namaste!

*20 SEK = 130,49 RPS (pengarna kan alltså anvädas till MYCKET mer än här hemma. =D)
RSS 2.0