Stormen före lugnet
Om ni undrar så beror den dåliga uppdateringen på att det är mycket turbulens just nu, kan inte gå in på mer detaljer än. Känns som att det aldrig blir färdigt.
Men för att bryta det dystra temat kan jag berätta att jag var på vinterläger i Arjeplog i helgen. Mitt första vinterläger på 4 år, som ledare dessutom. Var så otroligt kul att få åka norrut och spendera några dagar på bräda! Var flera år sedan jag åkte ordentligt sist, så utvecklingen har blivit stillastående. Men i helgen hann jag inte bara ta mig till min gamla nivå, utan märkte faktiskt att jag utvecklades! Blev mycket säkrare i backarna, och vågade till och med hoppa (...eller till en början glida) i små hopp och köra lite skogsåkning. Jag blev rentav sugen på att försöka satsa på en skidresa till nästa säsong, skulle vara så himla kul! Har fått ett sånt sug efter fjäll och vinter. Lite dumt att det kommer nu bara.
Nog pratat om snöiga drömmar. Nu blir det sängen nästa!
Amatörslitets baksidor och guldkant i vardan
Ta i går till exempel: efter att ha slitit med att dra ner tapeter för hand skulle jag äntligen få en ångmaskin att göra jobbet med. Lyckan var total! Jag fyller tanken, sätter in kontakten och väntar ivrigt på att maskinen ska bli varm nog att köra igång med. En minut. Två minuter. *klick* Hela vardagsrummet blir svart. Förvirrad famlar jag ut i hallen och försöker tända lampan. Ingenting händer. En propp har gått. Eftersom jag inte hunnit köpa in lampa till köket är hela lägenheten, (med undantag för sovrummet) kolsvart. Ficklampa har jag heller inte köpt in (men det blir nästa sak på inköpslistan). Tur att jag har lyckan att få ha ett fint pensionärspar som grannar en dörr bort. En dörrknackning senare och hjälpen är på väg. Det visade sig att ångmaskinen drog lite för mycket för den stackars säkringen, så den skulle inte gå att använda alls. Men tack vare mina fina grannar ska jag få låna deras motorvärmaruttag - så problemet löste sig trots allt. Som om inte det vore nog låter min andra granne mig surfa på deras wifi. Tänk så fint.
På det stora hela trivs jag bra trots allt damm och travar med ouppackade väskor. Tittade precis på en bild från Umeå och kom på mig själv med att för en sekund tro att jag är på en helt ny ort långt borta. Känns verkligen som att ett nytt liv har börjat.
Utan flyttlådor
I går kunde jag, efter att ha lyckats flytta alla saker utan en endaste flyttlåda, slutligen flytta in i min alldeles egna lya. Kändes lite pirrigt. Blev ännu pirrigare när jag märkte att det var mörkt och att varken hall- eller kökslampan fungerade. Kul. Som tur var så var jag vuxen nog att inte tro att någon skulle bryta sig in. Inte heller var jag tvungen att dubbelkolla att ytterdörren var låst sisådär två tre gånger. Nej, i stället behöll jag genom att lugnt och sansat packa upp allting lyssnandes till "banana pancakes".
Nu återstår bara att fixa vardagsrummet till helgen, handla mat och frakta dit bäddsoffan så att folk kan stanna över. Tills dess: mysa vid datorn med en papptuss instoppad i min aldrig sinande näsa. Tur vi har glass och chokladbollar i frysen att muntra upp sig med!
And here it comes
I går sa jag ju att jag har en liten bomb att släppa, så här kommer den: jag ska flytta!
Allting blev väldigt hastigt och lustigt. Jag fick erbjudandet i lördags, tackade ja i tisdags, hämtade ut nyckeln i går, och ska börja flytta grejerna och tapetsera i helgen. Blir spännande! De som är sugna på att hjälpa till är välkomna till Vindeln för flytt- och pizzakväll nästa vecka.
Väntar på att släppa en liten bomb
Vansinnigt vad svårt det ska vara att hålla inne med en nyhet! Jag är verkligen en person som vill dela nyheter fortast möjligt (observera att jag skrev "nyheter" - inte skvaller). Det är ju så mycket roligare att få dela händelser med någon än att hålla inne med det själv.
Dock har det ju sina nackdelar, som när man absolut måste vänta med att berätta (man vill ju inte missa personens reaktion). Då är det nästan så att jag kan krypa ur skinnet bara för att få berätta. I dag är ett sådant tillfälle: jag har bara suttit inne med nyheten i 18 timmar - ändå är jag på bristningsgränsen till att spricka. Lyckligtvis slipper jag snart denna plåga: i kväll ska jag släppa bomben för bönegruppen, sen kan jag dela den här på bloggen.
Nu ska jag fortsätta njuta av min lunch!
Ha det gott!
Bildkälla
Livet med Gud är allt annat än tråkigt
Nä, ibland är det lite för spännande. Hisnande. Nästan så man får nypa sig i armen.
Just nu är jag i ett sånt läge. Då är det bara att bita ihop, hålla Honom hårt i handen och våga ta hoppet. 
