Uppdateringar är inte min starka sida känner jag... Särskilt inte när det gäller att skriva om vardagspetitesser (älskar det ordet haha!) Gör ett försök iallafall till att sammanfatta senaste veckorna utan hjälp av min kära dagbok:

Som vanligt har allt och inget hänt. Hade en liten dipp häromveckan, därav följande inlägg. Lyckligtvis varade den inte länge - även om jag fortfarande återkommer till många av frågorna - och jag har istället fått njuta av dagarna här.

Jag har för ovanlighetens skull shoppat. Inte kläder (det är för tjejer) - utan något mycket bättre: målargrejer! Jag har nämligen bestämt mig för att sluta vara så självkritisk och se allt jag målar och ritar som träning. Förhoppningen är att jag ska våga expirementera mer, sluta jämföra allt med sånt andra gjort och släppa loss. Så småningom kanske kreativitets-krampen i mig lossnar.
Fyndade också ett spiralblock med hårda pärmar och tjocka ark för 49:- som ska bli till ett fint fotoalbum så fort jag klätt in det i tyg. (Finns på bokia.)
Bäst av allt var nog den försenade julklappen från pappa som jag, efter några timmar av beslutsångest, förvirrande försäljare och spring mellan butiker, köpte: längdskidor!
Tack till Erik och Billy som stod ut med mig ;) Tack pappa för julklappen!
Tyvärr började det så klart töa dagen efter, men i helgen kan jag förhoppningsvis äntligen testa skidorna.

En annan fin idé som jag påbörjat är min bra-bok. Där skriver jag ner allt jag gjort (kan vara småsaker som t.ex. hoppat från 5:e trampolinen), eller inte gjort (tänkt nedbrytande tankar om mig själv), under dagen som varit bra. Syftet är att lyfta fram och fokusera mer på det jag tycker om hos mig själv, för att så småningom få in det i naturligt i mitt tänk. Låter pedantiskt, men det har funkat riktigt bra faktiskt.

Kommer inte på så mycket mer nu, bortsett från att jag blivit klippt av Erik och Julia, dragit ut en visdomstand, varit på ett möte där en klasskompis blev helad i knät, börjat bli stressad inför Indienresan om ca 2,5 veckor... Men det orkar jag inte skriva om nu - magen kurrar!

Gud är verkligen märklig.
Man tror att man börjar greppa honom, tills allting kastas omkull och man börjar om, igen.

Ju mer jag försöker förstå Honom, desto längre bort glider Han ifrån min fattningsförmåga.
Frustrationen börjar krypa i mig, inta mig bit för bit, och snart känner jag hur hela jag bara vill skrika.
Jag gör annat för att distrahera mig själv. Försöker lura bort tankarna.

Dagen passerar, den gnagande känslan sitter fortfarande kvar. Jag orkar inte mer och kapitulerar för känslorna. Skriker i mitt inre. Skriker ut ilskan, frustrationen, tomheten, saknaden, längtan.

Frågorna snurrar runt i mitt huvud, tröttar ut mig.
Jag borde ju förstå det här, det är ju det jag säger att jag tror på? Det jag vill leva för, det jag vill bygga mitt liv på...? Ju mer jag vrider och vänder på det, desto mer inser jag att jag aldrig kommer att förstå. Det är för stort, och det går inte att bevisa. Jag har mina egna bevis och erfarenheter, men sånt går alltid att bortförklara.
I slutändan hänger det på mig. Väljer jag att tro och lita på Honom, eller väljer jag att vända allting ryggen och gå min väg? Och det är då, när jag ställer allting på sin spets, som jag inser sanningen: jag kan inte leva utan Gud. Oavsett hur mycket tvivel jag än brottas med ibland så skulle det inte gå. Utan Honom vore jag ingenting. Utan hans kärlek vore allting meningslöst. Han är den enda värd att leva för.

Klockan slår tolv.
Det gamla året är förbi.
Alla upplevelser, känslor och händelser - allt hör nu hemma under år 2010 - det förflutna.
Istället  lämnas plats åt det nya. En nystart.
Chanser att lära sig av det gamla, utvecklas, förändra.
Chanser att förverkliga sina drömmar, att våga, att ge sig ut i det okända.
Det finns så många möjligheter!

Även om jag inte vet vad detta år kommer att bära med sig, jag vet inte ens vad jag ska göra efter skolan, så ser jag fram emot det! För ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur otroligt mycket livet har att erbjuda. Det finns så mycket att upptäcka, att fascineras över, att lära sig av och att glädjas över.
Alla överraskningar, motgångar, människor, skratt, alla tunga perioder som man tar sig igenom för att äntligen se ljust på tillvaron igen - kort sagt LIVET, är så himla... otroligt fantastiskt! Men nu hamnade jag på ett sidospår märker jag...

....så:
NYÅRSLÖFTEN.
Brukar i vanliga fall inte sätta upp nyårslöften, mest för att jag inte haft något vettigt att lova mig själv tror jag.
Men i år tog jag mig tid att klura ut 6 löften:
- Lära mig franska (grunderna)
- Förbättra mitt självförtroende, tycka om mig själv lite mer
- Motionera regelbundet (minst 2 dagar/vecka)
- Lära mig gå ner i spagat
- Lära mig att inte stressa upp mig
- Ta körkort