Har suttit vid skrivbordet nästan hela dagen. I morgon börjar första dagen på nya jobbet, och då kan man ju inte annat än vilja att det ska bli så bra som möjligt. Enda kruxet är att jag aldrig har jobbat med liknande förut... bara ideelt och på väldigt improviserade grunder. Men men, nån gång ska ju vara den första.

Ska bli spännande i alla fall! Ihhhh pirr i magen vill jag lova! Men på ett bra sätt. Hoppashoppas att de gillar det jag tänkt ut, och att det blir så bra som jag vill att det ska bli.

Ni får gärna be en bön, även om jag är rätt trygg i att Gud är med mig hela vägen när han nu har gett mig jobbet. Men ändå. Böner kan man aldrig få för mycket av. Uppmuntrande bibelord är också välkomna (helst via sms då).
Och om ni inte tror på Gud kan ni åtminstone hålla en tumme. Berättar mer i morgon!

Trillade in på en blogg som jag genast fastnade för:


(Klicka på bilden för att komma till bloggen.)

Tycker om sättet hon skriver på: lite poetiskt, naket och allt som ofta uppmuntrande. För er som dessutom likt mig älskar att följa utlandsbloggar, kika HÄR.

Nu kallar sängen! Måste verkligen sluta uggla på nätterna. Tack gode Gud för jobbet som börjar på måndag!

Kan inte ge tips utan att nämna Rädda Barnen.

Har själv jobbat som medlemsvärvare för dem efter att ha blivit månadsgivare, och tycker att det är en bra organisation av flera anledningar (annars skulle jag ju inte bemöda det ett helt inlägg):

- De har 90-konto (klicka för att läsa vad det innebär)
- De arbetar både internationellt och lokalt
- De arbetar både med akutinsatser och förebyggande med långsiktiga mål


Det finns mycket mer jag skulle kunna säga, men det bästa är om ni själva klickar in på deras hemsida: www.rb.se. Där är det bara att välja och vraka utifrån det man är intresserad av att veta mer om. (Aktieägare? Släng ett öga HIT.) Det finns så otroligt många bra projekt som bedrivs, och jag blir alltid lite gladare efter att ha läst om deras arbeten i olika länder.

För även om det är lätt att bli nedslagen av all misär vi dagligen matas med, så bör vi ändå komma ihåg att se vilka möjligheter vi har - att vi faktiskt har det så bra ställt att vi kan ge vidare. Dessutom räcker pengarna många gånger till mer i fattigare länder, så även en ynka hundring kan ge mycket.

Och när man tänker efter: vem skulle inte bli glad över att få ge mat och skolgång till ett barn i stället för att köpa en sladdrig topp på rean som ändå bara hånler åt en - oanvänd - varje gång man öppnar garderobsdörren?

Trots att jag själv inte är något större fan av facebookgrupper så finns det en grupp som faktiskt är värd att tipsas om:

SKJUTSGRUPPEN (<- klicka på namnet så länkas ni vidare till deras sida)

Tanken med gruppen är att komma i kontakt och samåka med andra som ska samma sträcka, så sparar man både pengar och miljö. (Dessutom är det ju bra mycket roligare att ha sällskap än att sitta ensam bakom ratten, nya kontakter skadar ju aldrig. Det finns t.o.m. folk som fått jobb eller blivit tillsammans tack vare samåkning!)

Har själv samåkt ända från Örebro-Umeå. Goa grejer det!


Så GÅ MED, och sprid gärna vidare - ju fler vi är desto bättre möjligheter till samåkning!

Det har hänt så mycket grejer som jag är tacksam över, men innnan jag går vidare ger jag lite bakgrund så att ni förstår det jag skriver:

Min önskan inför hösten har varit att få mer tid med familjen, kunna varva ner och få mer tid för Gud. Dessvärre är det rätt svårt - nästintill omöjligt - att hinna varva ner och landa när man måste packa om allting och flytta 7 mil var 3:e dag. Därför har jag nu sagt upp mig från båda mina jobb i stan och flyttat till mamma. Sedan har jag mest njutit av vetskapen att jag har all tid i världen att göra allt det som jag hela tiden velat göra här hemma. Den enda lilla detaljen som stört mitt undermedvetna som en irriterande liten fluga har varit frånvaron av jobb. Bo hemma i all ära, men nånting måste man ha att göra om dagarna. Att få ryck varje natt och ligga vaken, hyperaktiv, av all överskottsenergi som man inte gjort av med under dagen känns faktiskt inte så hållbart..

Jag har alltså behövt jobb. NU. Enda problemet är att jag bor i en liten håla, och närmsta samhälle är inte direkt ett räkbord av jobb... (förutom inom äldreomsorgen då.) Efter att ha lämnat cv till några butiker har jag börjat inse det blir svårt att få jobb. Att få något man är lite intresserad av är bara att glömma.

Så i onsdags ringde telefonen: det var från Renforsskolan (högstadieskola) där jag lämnat mitt cv! De undrade om jag kunde hoppa in som vikarie - i bl.a. SPANSKA! Jag har nog aldrig fått en sån energikick så tidigt på morgonen (hade knappt sovit 4 h)! Ända sedan indienresan har jag tyckt att det är kul att få lära ut saker till andra, och att få vicka för en lärare har varit min lilla dröm. Så jag körde de 5 milen till skolan, nyvaken och yr av lycka, och fick hålla i 3 lektioner: SPA, sv, SPA. Att det dessutom var inom ett ämne som jag själv behärskar var ju en riktig bonus.

Som om inte det vore nog fick jag samtal ifrån min gamla högstadielärare (!) i Svenska i går. Jag tänker inte berätta något än, mer än att jag är jättetaggad och tror det kommer bli hur kul som helst! Uppdatering kommer på måndag då jag vet mer.

Allt det här är så fantastiskt, men galet otippat! Gud ger verkligen i överflöd. Bara man vågar vänta (är nog första gången jag verkligen vågat göra det) och lita på honom i stället för att ta enklaste vägen ut. Det är värt det.
Tack Gud.