Det har hänt så mycket grejer som jag är tacksam över, men innnan jag går vidare ger jag lite bakgrund så att ni förstår det jag skriver:

Min önskan inför hösten har varit att få mer tid med familjen, kunna varva ner och få mer tid för Gud. Dessvärre är det rätt svårt - nästintill omöjligt - att hinna varva ner och landa när man måste packa om allting och flytta 7 mil var 3:e dag. Därför har jag nu sagt upp mig från båda mina jobb i stan och flyttat till mamma. Sedan har jag mest njutit av vetskapen att jag har all tid i världen att göra allt det som jag hela tiden velat göra här hemma. Den enda lilla detaljen som stört mitt undermedvetna som en irriterande liten fluga har varit frånvaron av jobb. Bo hemma i all ära, men nånting måste man ha att göra om dagarna. Att få ryck varje natt och ligga vaken, hyperaktiv, av all överskottsenergi som man inte gjort av med under dagen känns faktiskt inte så hållbart..

Jag har alltså behövt jobb. NU. Enda problemet är att jag bor i en liten håla, och närmsta samhälle är inte direkt ett räkbord av jobb... (förutom inom äldreomsorgen då.) Efter att ha lämnat cv till några butiker har jag börjat inse det blir svårt att få jobb. Att få något man är lite intresserad av är bara att glömma.

Så i onsdags ringde telefonen: det var från Renforsskolan (högstadieskola) där jag lämnat mitt cv! De undrade om jag kunde hoppa in som vikarie - i bl.a. SPANSKA! Jag har nog aldrig fått en sån energikick så tidigt på morgonen (hade knappt sovit 4 h)! Ända sedan indienresan har jag tyckt att det är kul att få lära ut saker till andra, och att få vicka för en lärare har varit min lilla dröm. Så jag körde de 5 milen till skolan, nyvaken och yr av lycka, och fick hålla i 3 lektioner: SPA, sv, SPA. Att det dessutom var inom ett ämne som jag själv behärskar var ju en riktig bonus.

Som om inte det vore nog fick jag samtal ifrån min gamla högstadielärare (!) i Svenska i går. Jag tänker inte berätta något än, mer än att jag är jättetaggad och tror det kommer bli hur kul som helst! Uppdatering kommer på måndag då jag vet mer.

Allt det här är så fantastiskt, men galet otippat! Gud ger verkligen i överflöd. Bara man vågar vänta (är nog första gången jag verkligen vågat göra det) och lita på honom i stället för att ta enklaste vägen ut. Det är värt det.
Tack Gud.