Senaste veckan har varit allt annat än lugn.
Mobilen har varit proppad med en kom-ihåg-lista som vägrar ta slut. Resfebern har sakta men säkert försett mig med sömnlösa nätter. Jag har hunnit upptäcka trevliga biverkningar av Lariamtabletterna. Feber en gång. Sömnproblem (somnade 3.30, nattuggla hoho) följt av konstiga sms till intet ont anande klasskompisar. Balansrubbningar: tror först jag håller på att tippa, varpå jag bombsäkert inbillar mig hur jag svajar som en flaggstång hahaha! Spännande oh ja ;)

Anyway, det närmar sig.
16/12 2009, 06.35 sker det historiska ögonblicket. Då är det adios Umeå och hej Kenya.
Alla som vill veta att jag lever bör skicka sin adress till mig via mail eller sms innan dess. Förhoppningsvis får ni då ett fint vykort i brevlådan innan jag kommit hem. I gengäld räknar jag med ett sms under månaden så jag inte känner mig helt bortglömd. Ja det är nog bäst ni smsar mig vare sig ni vill ha ett vykort eller inte!
Insåg nämligen hur många jag kommer att sakna.

Dessutom har jag fått respons på min julklappsefterlysning, tack till er! :D
(Fick också köpa en analog systemkamera inkl. teleobjektiv för 50:- av en vänlig kvinna, och kameraväska - demoexemplar i toppenskick - för 50:- på gamla fotohörnan.) Ibland har man pappa Balou med sig!

Detta kanske blir mitt sista inlägg... så GOD JUL på er och GOTT NYTT ÅR!
Wish me good luck


I'll laugh at my failures


...and learn how to walk on water.


Let the adventure begin!