Fri från mina tankar

Har njutit av varma mackor och klickat runt bland alla bloggar ute i det gigantiska nätet. Det finns så mycket inspirerande som borde läsas med datorn i knät, en kopp te och en tänd sänglampa. Nu har jag ju ingen egen dator, så den idén stannar i mitt huvud. Och tur är nog det så jag inte fastnar här i flera timmar som förut när jag faktiskt hade dator.

Anyway, läste detta inlägg och blev på sånt märkligt humör. Började längta tillbaka till den där känslan av att ha någon att tänka på, någon som får hjärtat att banka så hårt att man undrar om någon annan hör det.

...Tills jag tänkte ett varv till och mindes hur jobbigt det är när en annan människa upptar ens tankeverksamhet och energi. Den tärande ovissheten.

Nä, det är rätt skönt ändå att ha tankarna där man vill och kunna lägga energi på annat. En typ av frihet.

Bildkälla

Men oh, så fint av dig att länka! (:



Jag tänker mest inte på någon alls, tror jag. Ibland vill jag ha någon att fylla mina tankar med men samtidigt nej. Är så less på sådant.

(Och inlägget du kommenterade är en del av mitt ordprojekt Skildringar. Jag vet inte om de korta "berättelserna" genom hela serien är sanna eller ej. Vissa saker har hänt på riktigt, andra inte. Vissa har nästan hänt på riktigt, andra är helt fantasi.)

Jag har inte träffat den där pojken efter det men det är så längesen nu att det inte känns längre. kanske för det finns andra pojkar att tänka på...



men fortfarande analyserar jag alla mina misstag i evigheter. åh, tänk att det finns fler flickor som gör så. kram!

Oj, det var från mig.

cool bild