Ni kommer aldrig att förstå

Snart har första veckan i Sverige passerat. Är glad över att den förtvivlan jag upplevde första dagarna gradvis har börjat försvinna. Börjar sakta men säkert istället komma in i vardagen igen. Men inte som förut. Ingenting är som förut längre.

Jag har insett hur lyckligt lottad jag är. Saker som skulle ha bekymrat mig förut kan rycker jag bara på axlarna åt nu. Jag har ju det jag behöver och så mycket mer. Låt säga att jag skulle få fnatt och misslyckas totalt med skolan sista terminen. Jamen än sen då? Det är inte som att mina föräldrar inte har råd att ha mig hemma eller att jag blir helt utan framtid och hamnar på gatan. Det går alltid att läsa in ämnen senare. Bara man låter saker ta sin tid löser det sig.

Det frustrerande är att alla andra är kvar i sitt gamla tänk. Oroar sig över onödiga saker. Jagar tomma drömmar. Och det är klart, det är ju jag som har varit borta och förändrats, inte alla andra. Och det går aldrig att förstå om man inte varit på plats och sett allt med egna ögon.
Önskar att alla som kunde tog chansen att fara iväg på volontärarbete i ett fattigt land. Det ger oerhört mycket, man lär sig mer än man gör hemma och man får en annan syn på saker.


Pure love

åååååååååååååååååååhhh!!! finner inga ord! VI MÅSTE SEEES SNART!! Kram

Jag vill också resa ut och voluntär-arbeta!

Det är sant. Diskuterade det för några veckor sedan.

Man har egentligen inga problem...än sen då om jag missade bussen. Spela roll om jag inte fick alla rätt på provet...



Det måste ha varit sjukt lärorikt att vara där!

Ååh, så fina och underbara bilder!

Jag hade velat åka till thailand och volontärarbeta, men eftersom det kostar pengar och man ej har någon inkomst är det ju lite svårt. Man måste först ha det någorlunda bra innan man kan hjälpa andra, så är det bara :p

Det måste ha varit sjukt lärorikt och spännande för dig! :D

Hej! Jag driver en nystartad blogg med namnet Uppför dig! och handlar om hur vi beter oss mot våra nära och kära samt ovänner och andra runt omkring oss. Titta gärna in och säg vad du tycker.



Kramar

Skönt att det börjar funka för dig igen :-)



Lärde du dig namnen på alla barnen där du var?

Hur var dom mot varandra?

Dom är sötare än socker iallafall ;-) skulle ha haft en.... hehe



Ta hand om dig, Guds frid

åh ett barns leende är så vackert! instämmer.. i-landproblem är hemskt! och när man tänker på u-länder skäms man över vad man klagar på.