Namaste!

Nu var det ett tag sen sist, och hjälp vad tiden går fort! Tiden tycks gå allt snabbare ju mer vi kommer in i rutinerna här. Den här veckan har verkligen gått i en blinkning.

I helgen firade vi min födelsedag, och som de flesta vet började jag dagen instängd på toaletten med spyhink (matförgiftning). Som tur var repade jag mig rätt snabbt, och kvällen skulle visa sig bli betydligt bättre. Vi fick besök av två indiska killar som vi lärt känna här. Söta som dom var hade dom köpt en jättefin tårta! (Precis vad jag behövde efter matförgiftningen… men det kunde jag förstås inte säga.) Det blev en riktigt rolig kväll med mycket skratt, en danslektion och ännu mera skratt.

Vi har också fått vandra i bergen. Känslan när man går där på vägen, kantad av grönska som för tankarna till djungelboken, och omgiven av snötäckta bergstoppar som man bara trodde man skulle få se på vykort – det går inte att beskriva. Det var mäktigt. På vägen besökte vi dessutom en gammal kyrka från kolonialtiden. Kontrasten mellan den kalla, döda insidan och det levande hisnande landskapet utanför var slående. Gud är så mycket större än något vi någonsin kan bygga.

En positiv överraskning är att vi börjat bli riktigt hemmastadda i allt myller av tutande bilar (precis som indierna så reagerar vi knappt på de arga tutorna längre), tiggare och försäljare (jag tror t.o.m. att många känner igen oss vid det här laget). Jag tycker stundtals att det är rätt härligt att gå bland alla småbutiker med vackra tyger och glimrande smycken. Paradiset om man vill sy upp egna kläder säger jag bara.

Avslutningsvis var vi på vårt livs första indiska bröllop idag! Efter en smått dålig start (vi hade glömt att köpa present…!) och en snabb nödlösning, kunde vi tillslut sätta oss ner på den pyntade bakgården bland alla andra färgsprakande uppklädda gäster. Vi måste ha sett riktigt nervösa ut där vi irrade runt, utan att riktigt veta vart folk ville ha oss. Behöver jag säga att vi kände oss malplacerade? Ceremonin var lugn (det var inte ett hinduiskt bröllop), maten god, och gästerna vänliga. Av sättet vi blev behandlade på skulle man kunnat tro att vi var kändisar. Folk ville bli fotade med oss, och vi blev satta på främsta stolsraden haha! Det hela slutade med att vi blev bjudna att följa med hem till brudparets familj, och utan att ana vad vi gett oss in på tackade vi ja... Väl framme sattes hög musik igång. ”Time to dance!” Kul tänkte vi, tills vi insåg att alla förväntade sig att vi skulle ställa oss i mitten av cirkeln och dansa for dom! Dagens applåd går därför till Miss Mylove som bjöd ordentligt på sig själv !

Det var lite härifrån. Nästa vecka flyttar vi vidare till basen i övre Dharamsala. Spännande, men också lite vemodigt eftersom jag verkligen börjat gilla människorna som vi lärt känna här.

Många kramar till er så hörs vi!

Utsikt fran vandringen

Vi roade oss med barnen pa brollopet