Var på en utbildning med jobbet i dag. Kan fortfarande inte riktigt greppa att jag får gå på en gratis utbildning via jobbet, och att maten (på restaurang!) dessutom är inkluderad! Där kom jag, laddad och redo med en matlåda fylld med en salig röra rester av okänt slag, och så får jag veta att vi ska få GRATIS mat på KINARESTAURANGEN! Ni som känner mig väl nog för att veta vilken matälskare jag är förstår vad jag menar när jag säger att jag var i himmelriket.

Middagen följdes av gruppresentationer. Det var riktigt fascinerande att få se vilket spektrum av intressen och erfarenheter som fanns, trots gruppens smått blygsamma storlek; nån hade bott i Grekland i 13 år, en annan var musiker, nån hade undervisat i orientalisk dans och den sista var naturintresserad. Ännu häftigare var det faktum att alla bodde i lilla Vindeln, då åtminstone jag många gånger lätt har tänkt att folk där är rätt insnöade och enkelspåriga. Oj så fel man kan ha - och oj så skönt att få spräcka fördomar.

En annan tankeställare var en intressant diskussion om skillnaden mellan utbildning och bildning. Även om vi inte kom fram till ett definitivt svar så kunde vi enas om att bildning handlar mer om gedigen kunskap, ett lärande för lärandets skull vars syfte inte är att kunna mätas genom prov och betyg. Det gjorde mig så otroligt glad, för jag insåg att det är precis så jag alltid har velat att det ska vara: man lär sig för kunskapens och intressets skull - inte för betyg på ett papper.

Så kort sagt: det känns som att jag har hamnat helt rätt, och jag tackar Gud för att Han lät mig få den här möjligheten. Det lönar sig alltid att våga vänta.