Min största rädsla
Nej, min största rädsla är att inte hitta* på området, utan irra omkring i evigheter - dömd att för alltid ha sämst lokalsinne... eller hitta rätt, men komma försent och anlända inspringandes som en röd svettig liten gris som alla stirrar på...
(*Läs detta inlägg så förstår ni...)
Usch, det är du inte ensam om iaf! Hahaha aw, du hade kanske kunnat låna min iphone så du kunnat använda GPS? xD
Det brukar vara min största rädsla också! Jag minns första dagen på gymnasiet. Med en karta i hand och fyrtiofem minuter tidig så anlännde jag till hållplatsen. En halvtimme senare hade jag ännu inte hittat skolan som det skulle ta fem minuter att gå till från hållplatsen. När det var fem minuter kvar så hittar jag den och springer de fyra trapporna upp till ingången och anländer svettiga och rödblommig två minuter innan lektionen börjar. Haha.
Ha det bra!
kan man va rädd för sånt nu oxå?
tss ;)
Haha, vilken fräsig "kommentarsruta" du har. Och blogg! Gud är med dig, Samira! Var inte orolig. Bibeln säger 365 gånger att vi inte ska frukta - för Gud jobbar tvärtom hur vi gör. Lita på honom, han är med dig. Bless!
