Var så sjukt omotiverad att stiga upp i morse. Suget försvinner som när man vet att 90% av alla andra ändå jobbar, och man själv är ledig. Det komiska var att när jag väl hasat mig ur sängen, dragit upp persiennerna och upptäckt att det är strålande sol ute så blir jag inte glad - utan arg på mig själv. Solig dag, 25 grader i skuggan - och jag har redan missat halva?

Efter några minuters beslutsångest vid garderoben (fattar inte att jag små skitsaker alltid tar längst tid?) tar jag den enkla vägen ut: jag går runt i underkläder. Sann befrielse. Öppnar kylskåpet, som visar sig vara lika tom som min mage. Tur att jag inte är den som låter magen styra mitt humör... Eller ja...

Tillslut tar jag mig i alla fall iväg för att övningsköra, fullt påklädd. Första lektionen i storstan. Spännande. Nu ska allt sitta perfekt. Inga extralektioner.
Fortfarande smågrötig i huvudet har jag svårt för att ta in det läraren säger. Blicken-pilen-filen. Huvudled. Väjningsplikt. Högerregeln.
Det går segt. Inte alls så bra som jag vill. Blicken-pilen-SKIT! Att det kan vara så svårt att gå från teori till praktik? Jag vill inte ta extralektioner. INTE. Ok. Jag måste nog ta extralektioner ändå. Det blir inte perfekt direkt.
I samma sekund som jag accepterat tanken går det bättre. Pressen lättar, jag kan koncentrera mig bättre och efter ett tag kan jag t.o.m. köra och prata med läraren samtidigt.
Lärdom: sluta sätta ribban så högt för dig själv! Saker tar tid.

Två andra insikter:
- Jag kommer vantrivas med att bo själv i lägenhet (om jag inte har besök typ varje dag)
- Gå i runt i underkläder är underskattat
- Stan är överskattat

Övningskörning kl. 08 imorn. Manövrering mellan koner dessutom. Jag måste upp 06.00 för att få skjuts med mamma...
Såna här gånger längtar jag verkligen tills jag har mitt eget körkort! 
Tur man har bra lärare och tycker det är kul att köra. Ska lära mig allt jag kan! Inga samtal till pojkvänner när bilen krånglar här inte.

Har förresten redan kommit fram till vilken körartyp jag kommer att bli. (Tror inte den fanns beskriven i böckerna): Jag kommer att bli den där mamman som barnen gnäller på för att hon har bältesdiktatur, kör försiktigt och faktiskt saktar in i kurvorna. Fattar inte hur folk t.ex. törs köra 70km/h på smala grusvägar med skymda kurvor var och varannan meter. Särskilt inte efter att ha testat panikbromsa och mätt upp bromssträckan. Men som min lärare sa: "Om 6 månader är det där som bortglömt!" Amen på det! (...eller?)
(Sen ångrade han sig - så klart - och sa att sånt sitter kvar om man bara vill.)

Min två veckor långa vistelse hemma hos mamma har äntligen börjat. Och jag njuter av varenda liten sak: mammas kreativa små dekorationer här och var, vår slitna toalett, mina tokiga gojjor, vår lata kisse, lillasysters roliga kommentarer... Allt som är hemma.

Men det allra bästa var nyss. Jag, mamma och lillan låg ihopknövlade alla tre i lillans 90-säng. Vi och gosedjuren (som fick orimligt mycket utrymme i sängen enligt mig, all for love). Mamma har hunnit upprätta en ny rutin under tiden jag som varit borta: hon berättar historier från sin barndom varje kväll. Så börjar hon. Hon berättar  historien om hur familjen fick sin hund. Mormor hade visst missförstått en del om hunden som dom skulle få. Hon var tydligen inte så hemma på det här med hundraser. Så dom fick en stor, fet, hårig kluns till hund som mamma uttrycket det. En livrädd valp i bamseformat. Men han var fin.

Mamma fortsätter och berättar om hur mormor ibland kunde försova sig (det ligger i blodet alltså, ha!). Mormor var städare på max vid E4:an, och allt skulle vara rent och snyggt innan restaurangen öppnade. Så det blev allt bråttom. Smart som mormor var så utnyttjade hon självfallet alla resurser som fanns att tillgå, det vill säga släpade med sig mamma och hennes väninna och hade dom till att hjälpa till. Hon var allt klipsk hon. En kvinna med riktiga nypor kan jag tänka mig.

Som fin avslutning får vi höra om hur mammas 12 år äldre syster Maria lurade över mamma till sin lägenhet med hjälp av lite macka (nu vet jag vem jag brås på när det gäller min lättmutade mage). Prickekorv-macka dessutom, som mamma inte ens tyckte om. Men det hade hon varit för snäll för att påpeka. Maria hade nämligen något viktigt som hon behövde berätta för någon. Sånt som man som tjej inte ska behöva hålla tyst om. Hon hade träffat någon under sitt arbete för Lotta-kåren: det var en trevlig kapten. Han hette Lennart Wennman. Men mamma var inte intresserad av nån kapten Lennart Wennman. Inte ett dugg. Som tur var hade mammas svala intresse ingen betydelse, för historien slutar med att Maria fick sin kapten och gifte sig.

Tänk så mycket man inte visste om sin egen mamma, eller mormor för den delen.
Men nu blir det bums i säng. I morgon ska det göras jordgubbstårta!

Idag träffade jag lillasyster. Det var första gången på ett halvår som vi sågs (med undantag för en kort träff för två veckor sen). Lillasyster kom gåendes mot mig på E4-bron med handen i ett stadigt grepp i pappa Dawuts hand. Våra blickar möts. Två ansikten skiner upp i den gråmolniga vardan. Det spritter av glädje i mig och det är på vippen att sentimentala glädjetårar tittar fram (tänk så gammal man börjar vara...) Bara några meter kvar. Lillasyster snabbar på stegen. Jag kan se hur hon liksom håller sig för att inte rusa fram direkt till mig. Så kommer den efterlängtade kramen, och en och annan blöt puss. (Herregud, jag kommer garanterat att bli en fruktad puss-faster som vuxen, ser det redan framför mig!)

På bilresan hem berättar lillasyster att hon har tappat två tänder, och nu är en tredje lös.
"Jaha, tycker du det är roligt att tappa tänder? Kommer tandfen och ger dig nåt då?"
"Nää, då kommer mamma!"

...Så var det med den gulliga bilden av ens lillasyster. Min lillasyster har definitivt blivit äldre. (Självfallet kommer jag att förneka det in i det sista. Allt annat vore fel.)

Namaste!

Eftersom ni är några stycken som vill veta hur jag har haft det i Indien - och jag kommer att bli knäpp av att berätta samma historier om och om igen - så tänkte jag att det enklaste och roligaste vore att samlas tillsamans så får jag berätta för alla på en gång.
Planen är alltså en INDIENKVÄLL:
jag tänker mig god indisk mat, bilder, videoklipp och en presentation där jag berättar lite om resan.

Vilka skulle vara intresserade, och vilka datum funkar? Anländer till Umeå ca 3:e juni. (V 26-28 funkar inte.)
Hör av er till mig antingen här på bloggen eller via mobil.

Hemma i Sverige igen (kom egentligen 5:e men har inte orkat blogga).
Konstigt att vara tillbaka på Götabro där allting började. Nu är man inte här för att förbereda sig inför praktiken längre.  Knäppt.
I stället är det dags att sätta igång med något annat: LIVET.
Längtar verkligen!
Komma ur bubblan, sätta igång, lyssna och se vad Gud har för planer! Kan knappt vänta!
Det finns så otroligt mycket jag vill testa på och göra: resa, lära mig fota, börja måla, träffa nya människor, börja sporta - typ volleyboll och badminton, kunna flytande spanska (har sökt in på en kurs - så snart är jag där ;D) och tusen andra saker.
Men en sak i taget. Närmast blir det två veckor till på götabro, sen UMEÅ 2:a juni! LÄNGTAR!!! (Missbrukar utropstecken nu, jag vet, men jag tycker faktiskt det är okej att missbruka det här.)
Sist men inte minst: körkort!

Vi ses och hörs snart!
Har förresten fått låna mobil, så nu är det fritt fram att ringa och spamma bäst ni vill ;)

Uppdateringar är inte min starka sida känner jag... Särskilt inte när det gäller att skriva om vardagspetitesser (älskar det ordet haha!) Gör ett försök iallafall till att sammanfatta senaste veckorna utan hjälp av min kära dagbok:

Som vanligt har allt och inget hänt. Hade en liten dipp häromveckan, därav följande inlägg. Lyckligtvis varade den inte länge - även om jag fortfarande återkommer till många av frågorna - och jag har istället fått njuta av dagarna här.

Jag har för ovanlighetens skull shoppat. Inte kläder (det är för tjejer) - utan något mycket bättre: målargrejer! Jag har nämligen bestämt mig för att sluta vara så självkritisk och se allt jag målar och ritar som träning. Förhoppningen är att jag ska våga expirementera mer, sluta jämföra allt med sånt andra gjort och släppa loss. Så småningom kanske kreativitets-krampen i mig lossnar.
Fyndade också ett spiralblock med hårda pärmar och tjocka ark för 49:- som ska bli till ett fint fotoalbum så fort jag klätt in det i tyg. (Finns på bokia.)
Bäst av allt var nog den försenade julklappen från pappa som jag, efter några timmar av beslutsångest, förvirrande försäljare och spring mellan butiker, köpte: längdskidor!
Tack till Erik och Billy som stod ut med mig ;) Tack pappa för julklappen!
Tyvärr började det så klart töa dagen efter, men i helgen kan jag förhoppningsvis äntligen testa skidorna.

En annan fin idé som jag påbörjat är min bra-bok. Där skriver jag ner allt jag gjort (kan vara småsaker som t.ex. hoppat från 5:e trampolinen), eller inte gjort (tänkt nedbrytande tankar om mig själv), under dagen som varit bra. Syftet är att lyfta fram och fokusera mer på det jag tycker om hos mig själv, för att så småningom få in det i naturligt i mitt tänk. Låter pedantiskt, men det har funkat riktigt bra faktiskt.

Kommer inte på så mycket mer nu, bortsett från att jag blivit klippt av Erik och Julia, dragit ut en visdomstand, varit på ett möte där en klasskompis blev helad i knät, börjat bli stressad inför Indienresan om ca 2,5 veckor... Men det orkar jag inte skriva om nu - magen kurrar!

Klockan slår tolv.
Det gamla året är förbi.
Alla upplevelser, känslor och händelser - allt hör nu hemma under år 2010 - det förflutna.
Istället  lämnas plats åt det nya. En nystart.
Chanser att lära sig av det gamla, utvecklas, förändra.
Chanser att förverkliga sina drömmar, att våga, att ge sig ut i det okända.
Det finns så många möjligheter!

Även om jag inte vet vad detta år kommer att bära med sig, jag vet inte ens vad jag ska göra efter skolan, så ser jag fram emot det! För ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur otroligt mycket livet har att erbjuda. Det finns så mycket att upptäcka, att fascineras över, att lära sig av och att glädjas över.
Alla överraskningar, motgångar, människor, skratt, alla tunga perioder som man tar sig igenom för att äntligen se ljust på tillvaron igen - kort sagt LIVET, är så himla... otroligt fantastiskt! Men nu hamnade jag på ett sidospår märker jag...

....så:
NYÅRSLÖFTEN.
Brukar i vanliga fall inte sätta upp nyårslöften, mest för att jag inte haft något vettigt att lova mig själv tror jag.
Men i år tog jag mig tid att klura ut 6 löften:
- Lära mig franska (grunderna)
- Förbättra mitt självförtroende, tycka om mig själv lite mer
- Motionera regelbundet (minst 2 dagar/vecka)
- Lära mig gå ner i spagat
- Lära mig att inte stressa upp mig
- Ta körkort

Det finns så mycket jag vill göra.
I mitt huvud flödar massa idéer:
presenter, känslor som jag vill skriva ner men inte kan sätta ord på, allt blir till ett enda virrvarr som vill ut, bli verklighet.
Men jag kan inte förverkliga något av det just nu.
Gjorde nyss ett försök att skära ut bokstäver ur en kartongbit. Dessvärre är alla små knivar här för slöa för att ens kunna skära i en gurka... Provar med Emerrrlies kniv i morgon. Då gäller det!
Nu orkar jag bara ligga i sängen så att nacken får stöd av kudden. Lyssna på musik och försöka vara lite småsur och tycka synd om mig själv. (Känner mig patetisk redan efter några sekunder. Jag är nog inte så bra på att vara sur och självömkande. Det känns som så onödigt slöseri med energi).
Nu kallar sängen. Gode Gud låt min nacke vara helt bra i morgon.
Nattis sovis!

Läste just Rebeccas blogg. Hon flyttade till London i höstas och jobbar bl.a. på Odeon (jättestor biograf där de visar alla stora premiärer). Av nån anledning slutar det alltid med att jag sitter och drömmer mig bort efter att ha läst hennes blogg. Allt verkar så spännande där! Massor med affärer som inte finns i Sverige, människor, kultur, vackra byggnader, kaféer, liv och rörelse.
Blev sugen på att bara boka en sista minuten biljett, ta mitt pickpack och dra.
L-O-N-D-O-N. Jag ska dit. Nån gång.

Luften är kall och klar. Krispig. Ren.
Jag fyller lungorna, drar in kylan. Andas ut. Iaktar röken som bildas, ser den stiga uppåt och försvinna.
Allt är stilla. Det enda som hörs är mina steg mot asfalten.
Här och var ligger det snö som knastrar under mina fötter. Någon enstaka bil viner förbi, påväg någonstans.
Men inte jag. Jag har inte bråttom, är inte påväg någonstans.
Jag njuter bara, tillåter mig att bara iakta.
Jag är själv. Vägen är min. Stunden är min.
Det är eftermiddag. Solen skiner, målar allting i varma nyanser.
På bägge sidor om vägen sträcker åkrarna ut sig. Vita, beströdda med glitter som skimrar i ljuset.
Bedövande vackert.
Jag stannar. Vänder ansiktet mot solen och blundar. Ljuset vill tränga igenom mina stängda ögonlock. Provar vicka på tårna. Stela. Kylan känns i hela kroppen. Men jag har inget emot det.
Det här är liv.
En gåva till alla som vill ta emot den.
Tack Gud.

Har verkligen varit intensiva dagar här hemma, från färden upp (åkte inget mindre än långtradare, lyxigt värre!) fram tills nu. Har sprungit från den ena träffen till den andra - and I love it! Är så otroligt tacksam över att ha fått träffa så många, verkligen underbart! Tyvärr har jag bara bilder från middan med tjejerna i måndags:






Nu är det bara morgondagen kvar av min tid här i Umeå, resten av tiden spenderar jag med lite lugn och ro på landet hos mor min. SKÖNT är ordet!

(Inlägget publicerades inte igår så gör ett nytt försök).
Tar paus från valvakan för att uppdatera här lite (använder det som ursäkt rättare sagt).
Har lov till torsdag nu. Känns skönt att få varva ner lite.
Tog en riktig långpromenad i dag - slutade med att jag gick i 3 timmar. Såg bl.a. en påkörd igelkott, en halv näbbmus, en hök (?) och en hjort. Tillslut kom jag äntligen fram till klosterruinerna som jag velat se. Lätt värt, även om jag inte tänkt att det skulle vara så långt. (Det känns ju mycket närmare när man passerar med bil haha!) Skavsår fick jag också, gick därför 1.5 km i bara sockar. Asfalt är  förresten inte så mjukt som man tror ifall ni undrar. Väl tillbaka blev det pizza igen hehe. MYMSIGT. Är trött nu, ifall det inte framgår av mitt sätt att skriva.

Spelas  btw just nu:
Bullet For My Valentine – Tears Don'T Fall
30 Seconds To Mars – The Kill (Bury Me)
Danko Jones – Take Me Home
Danko Jones – First Date
Danko Jones – Forget My Name

Energi. Mums.
Hejs.

Har inte haft ork att skriva långa texter på senaste och lär inte ha det framöver heller.
Faktum är att jag kommer att använda bloggen som en dagbok.
OMG OMG OMG DÅ BLIR DEN JU SOM ALLA ANDRA BLOGGAR UUSCH - VARFÖR?
För er som inte vet så flyttar jag till Örebro i sommar, ska gå bibelskola där 1 år.
WHAT? Bibelskola är då ett ställe där man går runt med näsan nedstucken i bibeln 24/7, blir våldtagen av pastorn och hjärntvättad till att aldrig ifrågasätta det som sägs.
...eller inte. För er som inte blev ivägskrämda av ovanstående: Jag kommer att gå en social inriktning vilket innebär att vi kommer att läsa om utsatthet (ex: barn som lever med missbrukande föräldrar). Vi kommer också att gå igenom vissa delar av bibeln för att förstå grunden. Dessutom blir det besök på ställen som Plattan, fängelser, rehab osv. Slutligen blir det 3 månaders utlandspraktik under våren. Men bäst av allt - det kommer bli fett mycket BUS!!
Bilder, info osv --> HÄR <---
Så för att ni ska känna att ni har lite koll på mig där nere så kommer jag att berätta om allt här. Kommer självklart upp på loven för att dämpa min hemlängtan :)
Nu vet ni!


Var btw på balen i torsdags. Nu vet ni det också, bra uppdatering.

Vilka är ni egentligen som fortsätter läsa min döende blogg? Blir förundrad över att någon klickar in när jag inte skriver något. Märkliga människor. En guldstjärna åt er iaf!
Kommer att skriva mer så snart allt lugnat ner sig!

- Paddla kajak
- Lära mig uttala köttfärs och kinder
- Bada minst 5 gånger
- Lära mig spela 3 låtar på gitarr
- Åka på roadtrip
- Prova en ny sak
- Sy en klänning
- Besöka 5 nya platser
- Ta körkortet
- Bli bäst på brännboll
- Fara på festival (EVENTUELLT)
- Ta nattpromenader
- Fara till Iran (osäkert)

Nu har jag väl inte glömt nåt?

Det fina med att vara sjuk är att man har en ursäkt till att rita och måla.

10 saker jag ska göra i sommar:

- Paddla kajak
- Lära mig uttala köttfärs och kinder
- Bada minst 5 gånger
- Lära mig spela 3 låtar på gitarr
- Åka på roadtrip
- Prova en ny sak
- Sy en klänning
- Besöka 5 nya platser
- Ta körkortet
- Bli bäst på brännboll

Har jag glömt nåt?

Har börjat få ordning på rummet nu - kan äntligen se golvet! Det är grejer det.
Nu fattas bara sekretären i mitt liv. Måste verkligen förbi myrornas och spana. Därefter blir det att bygga/köpa ett nedfällbart skrivbord. Smacka på lite magnetfärg så har jag en anslagstavla också. Perfekt!
Lägger upp bilder när rummet är klart, tror det kommer bli super!

Utöver att stöka i rummet har jag också hunnit jobba i helgen. Vet inte vad som hände med mig, sa ingenting rätt!
Kund: Jag skulle vilja vara så besvärlig och be om min jacka, tänkte röka lite..
Jag: Heheh det är lugnt - rök på du!

Sen är det alltid lika kul med komplimanger. Fast ibland blir man osäker...
Kund: *studerar mitt ansikte noggrant* Du ser ju bra ut för å va tjej!
Jag: ...Tack?

Tummen upp för roliga arbetspass haha!

Till sist vill jag tipsa om Medina – Sagoland, är helt fast i låten. Perfekt att mysa till.

Nu kallar sängen. Ska njuta av några dagar hos familjen, blir skönt.

Bjuder på bilder efter klippningen för er som inte hunnit se:

Före


Efter