pepparkakssam -

Leken som aldrig tog slut

Var på badhuset med familjen i går. Var riktigt skönt att få ta några simtag och känna mig rörlig trots monsterträningsvärken. Eller rättare sagt: jag kände mig rörlig fram till den sekund när jag slängde ett öga på lillasyster som sprang runt, runt, jagad av sin pojkkompis. Mitt bland allt stoj och stim hörde man: "Nanana na naaa na - du kan inte ta mig!", följt av ett "IHHHH!", små trippande steg och ett plask. Och så höll det på: den ena jagade och den andra gömde sig, tills jagaren tröttnade och sa "Nä, jag orkar inte jaga dig längre. Nu får du jaga mig!" Och så bytte de.

Medans jag stod och tittade på hur de lekte önskade jag mig för en sekund bakåt i tiden, till tiden när jag också bara sprang runt runt, jagade och jagades. Barnsligt och enkelt.

Sen slog det mig.
Vi leker fortfarande samma lek. Vi jagar varandra och vi gömmer oss för varandra. Vi retar varandra och vi försöker vara svårfångade. Och när den ena tröttnat på att jaga sägs precis samma sak: "Jag orkar inte jaga dig mer... om vi ska fortsätta får du jaga mig".
Enda skillnaden är att det sägs utan ord.

2011-12-29 @ 17:10:24 Permalink Vanliga dagar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Africa flashback

Efter över 2 timmars slit så har jag äntligen överfört alla bilder från Kenya. Eftersom det inte gick att överföra alla på en gång var jag tvungen att ladda ner dom en och en. Det gjorde gott för mitt tålamod kan jag säga. För er som inte vet det så fick jag aldrig med mig några bilder från resan, då det visade sig att den analoga kameran som jag använt inte fungerat. Därför har jag fått bilderna från de amerikanska killarna som var med.
Här kommer ett urplock:

Gröna underbara vägar. Om man kände till
omgivningarna bra kunde man hitta så här stora solrosor.

Barnen var bra mycket modigare än mig som liten.
Begriper fortfarande inte hur de lyckades klättra upp dit?

Ni anar inte glädjen över att få äta spagetti och köttfärssås efter två veckor med bara ris och bönor. Det roliga var att barnen inte ens tyckte om det (?!) särskilt mycket haha! Men jag antar att man skulle ha tyckt likadant om man aldrig smakat spagetti förut. Det är ju trots allt lite halvläskig konsistens, och de liknar mest långa maskar där dom hänger och sladdrar på gaffeln.

Magiskt. I Afrika är månen gladare.

Vi fick chansen att göra flera besök hos olika familjer i området.
En annan värld, det är vad det var.

2011-12-17 @ 23:54:15 Permalink Resor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Saker man får för sig inför en tenta

I går hade jag min första tenta någonsin. Eftersom jag inte skulle inte ha tid att plugga inför en eventuell omtenta till våren gjorde jag noga upp en strategi för att lyckas:

* SOVA gott
* stiga upp kl 08.00, jogga och bli så där äckligt pigg
* plugga ordentligt
* ta paus genom att påbörja årets klappjakt
* inte bli stressad

Ja, ni gissade rätt. Jag misslyckades med alla punkter. Framförallt den första. Jag vet inte vad som hände riktigt, men jag blev ungefär lika stingslig som en höggravid kvinna. Största delen av kvällen spenderade jag med att hitta på en massa konstigheter, bara för att få så bra sömn som möjligt. Redan här kan ni ju ana att detta var det största misstaget.

Det började med att jag irriterade mig på kudden. Jag fattar inte hur det är tänkt att man ska kunna sova på den utan att få nackspärr? Den ser perfekt ut: stor, fluffig och fin. Så lägger man sig på den och märker att den är nästintill helt oformbar, ungefär som en fånig prydnadskudde... Kanske skulle det funka om man skapats med en skalle av bly och framåtskjuten nacke, men ärligt talat hur många har det? Nä. Löste detta dilemma med att sno brorsans kudde (förlåt, du kan få låna min kudde nästa gång hehe).

Självklart slutar det inte här, för precis när jag har lagt mig till rätta kommer jag på nästa stora problem: PAPPA. För vad är det alla män med snabb hårväxt måste göra? Just det. Raka sig. Men det är väl inget problem? Nä, det skulle inte vara det, om det inte vore för att pappa har för vana att alltid BANKA rakhyveln mot handfatet - i stället för att bara skölja den under kranen. BANK BANK. Så låter det varje morgon. Jag vaknar alltid.
I flera minuter ligger jag och grämer mig över tanken på att inte få mina åtta timmars perfekta sömn. Självklart har jag inga öronproppar, så jag gör det enda vettiga: proppar öronen fulla med bomull. Om någon av er har testat det så vet ni att det inte dämpar särskilt bra, och att det faller ut. För att rädda situationen smyger jag ut till hallen och snor pappas pannband. Nöjd kryper jag tillbaka. Perfekt. Några minuter senare ligger jag i stället och svättas av pannbandet.

Så här höll jag alltså på resten av natten. Det hela slutade med att jag somnade efter 01.30, ställde fram larmet ungefär fyra gånger och steg upp 10.30. Allt för att få perfekt sömn inför tentan. Sjukt vad nervositet kan göra. Sjukt löjligt. Nästa gång sitter jag och käkar chips till klockan två i stället. Det funkar säkert minst lika bra.

2011-12-16 @ 21:45:44 Permalink Vanliga dagar Kommentarer (5) Trackbacks ()