Africa flashback

Efter över 2 timmars slit så har jag äntligen överfört alla bilder från Kenya. Eftersom det inte gick att överföra alla på en gång var jag tvungen att ladda ner dom en och en. Det gjorde gott för mitt tålamod kan jag säga. För er som inte vet det så fick jag aldrig med mig några bilder från resan, då det visade sig att den analoga kameran som jag använt inte fungerat. Därför har jag fått bilderna från de amerikanska killarna som var med.
Här kommer ett urplock:


Gröna underbara vägar. Om man kände till
omgivningarna bra kunde man hitta så här stora solrosor.


Barnen var bra mycket modigare än mig som liten.
Begriper fortfarande inte hur de lyckades klättra upp dit?




Ni anar inte glädjen över att få äta spagetti och köttfärssås efter två veckor med bara ris och bönor. Det roliga var att barnen inte ens tyckte om det (?!) särskilt mycket haha! Men jag antar att man skulle ha tyckt likadant om man aldrig smakat spagetti förut. Det är ju trots allt lite halvläskig konsistens, och de liknar mest långa maskar där dom hänger och sladdrar på gaffeln. 



Magiskt. I Afrika är månen gladare.



Vi fick chansen att göra flera besök hos olika familjer i området.
En annan värld, det är vad det var.

Stek pa GOA

Japp, ni laste ratt. Har varit pa Goa sen onsdags, och bonnbrannan ar redan historia (hah)!
Kandes som att komma till himlen nar vi anlande till omradet: mysigt, frascht och knappt 100 m till stranden!
Ar riktigt skont att fa koppla av, ha en riktig inomhustoalett, en skon sang och en normal dusch istallet for en hink vatten. Manniskorna ar goa, stranden fin (proppad med gubbar som vill ta kort pa en... mums) och vagorna galet stora. Kort sagt: allt ar bra.
Lyckades dock tappa mobilen igar, sa om ni ringer och en indier svarar far ni garna halsa fran mig att jag garna vill ha tillbaka mobilen ;)
Det var allt for nu, anlander till Sverige 5 maj 23.40 om jag glomt namna det.
Adios!

PIC EXPLOSION

Har kommer den utlovade bildbomben (battre sent an aldrig, right?):

Vattenfallet som vi besokte nar vi hade picknickarnas picknick.


Picknick-day vid floden med barnen. Mycket stoj, bus - och BAD!
Japp, arets forsta dopp. (I smaltvatten direkt fran bergstopparna...)


Har ar forklaringen till varfor jag plotsligt har
borjat uppskatta morgonpromenader.


.....ser ut som att jag misslyckas med bildbomben igen, maste namligen rusa nu.
4 bilder pa 40 min - jag forsokte i allafall! (Skam den som ger sig!)

Aker till for ovrigt till Goa pa tisdag, sen Sverige 5:e maj - nedrakningen har borjat!
SES och HORS snart!


Och tiden stod inte stilla

Knappt 1.5 vecka kvar har i Naddi, helt snurrigt.
Borjar undra hur det kommer att bli att saga hej da till alla i byn, alla cricketmatcher, allt chai och alla barn. Tiden har har verkligen varit annorlunda, utmanande, jobbig, harlig, ja allt i en enda rora.
Nu borjar dock funderingarna infor framtiden smyga sig pa, och jag blir bara osakrare och osakrare. Men jag antar att det ar Pappas problem.

Det var nog allt for denna gang, ville mest lufta mina virriga tankar.

Sneak peak

Halla igen!
Veckorna gar jattefort nu, forstar inte vart dagarna tar vagen! Kanns som man inte gor nat, samtidigt som dagarna anda lyckas bli fyllda med pre-school, cricketmatcher, promenader, ris, chai och en och annan lugn stund med... mmm marabou...
Hinner tyvarr inte slanga ihop en bildbomb som jag tankt, men en liten sneak peak hinner jag bju pa i alla fall:








Nytt nr

Hej allihopa!

Bara 3 veckor kvar nu (+ en veckas semester pa Goa)...!
Har inte nat fardigt inlagg att klistra in har, ville bara saga att jag bytt nr.
De som vill ha det kan maila mig (hotmail eller facebook) sa skickar jag det :)

Manga kramar till er

Minibomb

Har kommer en liten bildbomb fran senaste veckan:


Vem behover en kyrklokal nar man kan ha gudstjanst ute?



En av alla vackra solnedgangar har. Jag klagar inte!



I helgen firade vi Holi! Holi ar en en hogtid som ar lika galen som allt annat har i Indien. Alla (da menar jag verkligen ALLA, t.o.m vuxna) springer runt och slanger farg (eller vatten) pa varandra! Fargerna star for forlatelse (solklart fattar ni val? ;))

Laddade och redo for krig mot barnen i byn!



Efter nagra timmars tappert kampande sag man ut ungefar sa har:

Fargglad, blot och lycklig! Maste defenitivt goras om.
HOLI till Sverige i sommar? Ja tack!

En gladje som lyser starkare an sorgen

Här kommer ännu ett inlägg!

I tisdags anlände vi äntligen till basen där vi ska arbeta. Basen ligger uppe i bergen på 2000 m höjd, och från bakgården har vi utsikt över ”dalen” med hela nedre Dharamsala. När det är dimmigt förvandlas hela landskapet, och man ser bara konturerna av bergen skymta mellan dimridåerna som skiftar i alla möjliga nyanser. Det går inte ens att ta in hur otroligt vackert det är när man står där. Och eftersom ord inte ger en rättvis bild av det, så lovar jag lägga upp en bild i nästa inlägg.

 

I veckan har vi besökt några familjer. Människorna är otroligt varma och gästvänliga, och självklart bjuder de på chai och chapati (som har blivit en ny favorit, abstinensframkallande och farligt omättande). Eftersom vi inte kan hindi (vi har varit dåliga på att plugga in våra fraser – men det ska det bli ändring på!) blir det mycket teckenspråk och tolkning. Men det kommer. Jag ser fram emot att få lära känna människorna mer, höra deras historier, hjälpa dem med vardagssysslor och se hur de lever.


I dag besökte vi the camp (slummen i nedre Dharamsala). De första som mötte oss var barnen, som genast ville kramas, sitta i knä och leka. Det är fascinerande att lekar alltid lyckas bryta barriärer. Men glädjen förbyttes snabbt, när vi gick vidare skulle vi snabbt påminnas om den brutala verkligheten vi befann oss i. Ett följe kom gåendes. Längst fram gick en man, bärandes på en vit svepning. En förkrossad kvinna grät högt och hjärtskärande. I svepningen låg en10-årig pojke. Kvinnan som grät var den avlidne pojkens mamma. Resten av dagen kandes tung.

 

Men trots den sorg vi motte, så var glädjen som barnen visat - trots den situation de lever i - starkare. Det är den jag kommer att minas. Den var beundransvärd. Vi kan bli fråntagna allt vi har, men valet att se och ta tillvara på de små stunderna av glädje kan ingen någonsin ta ifrån oss. Och där hade de en rikedom som vi många gånger saknar.

 

Vandringar, bröllop och shopping

Namaste!

Nu var det ett tag sen sist, och hjälp vad tiden går fort! Tiden tycks gå allt snabbare ju mer vi kommer in i rutinerna här. Den här veckan har verkligen gått i en blinkning.

 

I helgen firade vi min födelsedag, och som de flesta vet började jag dagen instängd på toaletten med spyhink (matförgiftning). Som tur var repade jag mig rätt snabbt, och kvällen skulle visa sig bli betydligt bättre. Vi fick besök av två indiska killar som vi lärt känna här. Söta som dom var hade dom köpt en jättefin tårta! (Precis vad jag behövde efter matförgiftningen… men det kunde jag förstås inte säga.) Det blev en riktigt rolig kväll med mycket skratt, en danslektion och ännu mera skratt.

 

Vi har också fått vandra i bergen. Känslan när man går där på vägen, kantad av grönska som för tankarna till djungelboken, och omgiven av snötäckta bergstoppar som man bara trodde man skulle få se på vykort – det går inte att beskriva. Det var mäktigt. På vägen besökte vi dessutom en gammal kyrka från kolonialtiden. Kontrasten mellan den kalla, döda insidan och det levande hisnande landskapet utanför var slående. Gud är så mycket större än något vi någonsin kan bygga.

 

En positiv överraskning är att vi börjat bli riktigt hemmastadda i allt myller av tutande bilar (precis som indierna så reagerar vi knappt på de arga tutorna längre), tiggare och försäljare (jag tror t.o.m. att många känner igen oss vid det här laget). Jag tycker stundtals att det är rätt härligt att gå bland alla småbutiker med vackra tyger och glimrande smycken. Paradiset om man vill sy upp egna kläder säger jag bara.

 

Avslutningsvis var vi på vårt livs första indiska bröllop idag! Efter en smått dålig start (vi hade glömt att köpa present…!) och en snabb nödlösning, kunde vi tillslut sätta oss ner på den pyntade bakgården bland alla andra färgsprakande uppklädda gäster. Vi måste ha sett riktigt nervösa ut där vi irrade runt, utan att riktigt veta vart folk ville ha oss. Behöver jag säga att vi kände oss malplacerade? Ceremonin var lugn (det var inte ett hinduiskt bröllop), maten god, och gästerna vänliga. Av sättet vi blev behandlade på skulle man kunnat tro att vi var kändisar. Folk ville bli fotade med oss, och vi blev satta på främsta stolsraden haha! Det hela slutade med att vi blev bjudna att följa med hem till brudparets familj, och utan att ana vad vi gett oss in på tackade vi ja... Väl framme sattes hög musik igång. ”Time to dance!” Kul tänkte vi, tills vi insåg att alla förväntade sig att vi skulle ställa oss i mitten av cirkeln och dansa for dom! Dagens applåd går därför till Miss Mylove som bjöd ordentligt på sig själv !

 

Det var lite härifrån. Nästa vecka flyttar vi vidare till basen i övre Dharamsala. Spännande, men också lite vemodigt eftersom jag verkligen börjat gilla människorna som vi lärt känna här.

Många kramar till er så hörs vi!

Utsikt fran vandringen

Vi roade oss med barnen pa brollopet

Lärdomar

Hej igen!

Nu har vi varit här i några dagar, och sakta men säkert börjar vi känna oss alltmer hemmastadda. I början var det svårt att hitta någon slags struktur i vardagen. Vi visste knappt vad vi skulle göra från den ena dagen till den andra, och man fick ta varje dag som den kom (vilket jag i och för sig inte hade så mycket emot – tycker mest det är befriande).

Problemlösning har varit något vi fått träna mycket på. Det mesta har dock gått att lösa med en gnutta finurlighet, och i slutändan har vi kunnat skratta åt det mesta. Dessutom har vi fått säga hej då till vår stolthet, och nu känns det som att man skulle klara av att handskas med nästan allt.

Något som verkligen har varit givande ar besoken hos hemgrupperna, dar vi bjudits pa mat och chai, sittandes på mattor med en skål kol som varme. Langtar dock tills man kommit in i kulturen mer, så man slipper kanna sig helt missanpassad nar man hela tiden måste snegla på indierna for att se hur man t.ex. ater for att inte gora bort sig helt. Som tur ar sa ar indierna gastvanliga och oppna. Helt annars mot oss svenskar som inte tors bjuda hem folk om vardagsrummet rakar vara lite stokigt. Ser verkligen fram emot fler besok, det finns så mycket att lara av Indierna. Framforallt deras synsatt pa moten. De har forstatt att det inte sitter i dyra ljudsystem, program och hogutbildade praster - det viktigaste ar Gud. Jag hoppas och onskar att vi i Sverige skulle ta efter det mer.

Det fascinerande är att genom allt detta får vi lära oss så oerhört mycket. Att förtrösta på Gud har fått en helt ny innebörd, och när man t.o.m. ber för att toaletten ska spola börjar man förstå vad som menas med att leva i ständig bön.  Men häftigast av allt är nog att trots att jag är i ett helt främmande land, där jag inte förstår ett ord av det som sägs (ibland inte ens när de pratar sin engelska), så har jag samma Gud med mig. Och det är nog tur, för jag lär behöva Honom extra mycket här.

Ta hand om er där hemma, hör gärna av er.

Massor av kramar!

Ett skratt loser alla problem

Det roligaste med utlandsresor ar alla problem man stoter pa.
Ta vara toaletter t.ex: forsta gangen vi skulle spola borjade den lacka, och strax plaskade vi runt i en ocean till golv.
Toa nr 2 lackte inte som tur var. Istallet var den for klen, sa vara sota sma kottar spolades inte ivag... Ni vill inte veta vad vi gjorde for att fixa det...

Nasta utmaning var kylan(!) Vi hade blivit forvarnade om att det skulle vara kallt - men att det bara skulle vara nagra grader varmt och fukt som gav konstant gashud var vi inte redo pa. Den flera cm hoga springan under dorren gjorde inte saken battre. Under natten skulle jag upptacka att jag inte hade mer klader att ta pa mig. Hur kunde jag inte ta med tjocksockar till INDIEN...? Haha!

Som tur ar har vi kunnat skratta at det mesta, precis som det ska va!

Hoppas att ni har det riktigt bra dar hemma.
En stor kram till er!


Welcome to India - the country of chaos

Äntligen! Efter att ha rest i närapå två dygn (08.30 måndag-03.30 onsdag) så känns det riktigt skönt att sitta här och bara skriva av sig. Resan hit har verkligen varit en utmaning som bjudit på mycket förvirring och skratt.

Svåraste etappen var nog att ta oss från flygplatsen till Delhi. Trötta och virriga springer vi runt och letar efter taxistationen, samtidigt som vi försöker undvika att bli påkörda när vi sniglar fram över vägen med all vår packning. Tillslut har vi en taxi, och jag sätter mig ivrigt i framsätet. Inte förrän jag ser att det sitter en ratt framför mig inser jag att nånting är väldigt fel - jag har satt mig på förarsätet! Haha

Taxin stannar i Majnu Ka Tilla (Delhi) där vi ska vila på hotell några timmar innan vi åker buss. Eftersom hotellet är fullt sätter vi oss på restaurangen istället. En beställning och några tuggor senare sitter alla och hinkar desperat i sig vatten medans tårarna rinner . Arbetarna måste ha haft rätt kul åt oss missanpassade västerlänningar…

Ett toabesök senare (tänk 1 kvm spyframkallande sunktoa) beger vi oss ut i vimlet för att leta rätt på busstoppet – som visar sig vara vid en oskyltad lerpöl.

Efter 12 timmars skumpig bussresa (med varsin sittplats – lyx!) anländer vi till Dharamsala. Efter några minuter inser vi att vår handledare som ska möta oss inte är där. Ett samtal och 40 minuter senare är vi incheckade på hotellet* där vi får 3.5 h ljuvlig sömn.

Så… allt har alltså gått bra, och jag är stolt över att vi lyckades ta oss hit själva i allt kaos, mest tack vare hjälp från Pappa Balou där uppe tror jag. Nu ska jag bylsa på mig mer kläder och krypa ner i min alldeles för tunna sovsäck.

Ta hand om er där hemma, saknar er, vi hörs! (Har mobilen med mig, sa det gar att smsa. Uppskattar all kontakt :) Kollar aven fb ca 1-2 ggr/vecka.)

Kram!

 

*som jag berättar mer om i nästa inlägg

30 min - INDIEN

Sista inlägget nu!
Om 30 min åker jag från Arlanda till Indien.
Anländer till UMU-basen i Dharamsala kl. 01.30 på onsdag morgon.
BYE! :D

Visumansökan - check!


Äntligen klart! Nu återstår bara att ta ett godkänt foto och REK posta alltsammans.
Som ni ser är det till Indien jag har ansökt. Där kommer jag att spendera ca 3 månader (14 feb-5 maj) i det sagolikt vackra Dharamsala. Hoppas nu bara att jag fyllt i allt rätt så att jag blir godkänd!

Praktik

Kom på att jag har glömt att nämna en liten detalj:

För de som missat det så har jag 3 månaders utlandspraktik i vår via skolan.
Tänkte visa er lite bilder från platsen och låta er gissa innan jag avslöjar mer:


 

Tillbaka till verkligheten

Är hemma nu så ni vet, anlände 21.30 igår. Mobilen är paj, sim-kortet spärrat, så jag är rätt okontaktbar just nu. Orkar inte skriva nåt just nu, försöker bara fatta att jag är tillbaka. Lägger upp bilder när jag framkallat dom

Hakuna matata

Halla dar hemma!

Efter en hel del drama sa har saker och ting antligen blivit battre. Var pa 3-dagars safari i Masai mara i veckan. Kandes overkligt att se lejon, zebror, giraffer m.m. pa riktigt istallet for pa discovery. Fick dessutom veta att lejonkungen tecknades med inspiration fran just Masai mara, man forstod verkligen varfor nar man var dar. Flera av platserna var jattelika scener ur lejonkungen! Forutom djuren sa uppskattades framforallt maten grymt mycket (min mage har inte varit sa glad pa barnhemsmaten).

Resan fran safarit blev ett riktigt aventyr. Det borjade osregna (ni anar inte hur mycket det kan regna har!), kort darefter kor vi fast i en back, sluttandes 45 grader. Vi blir bogserade av en traktor (som pajjade efter det), alltmedans nagra massajer forsoker salja lejontander till oss. Resan fortsatter slirandes pa ett lerigt grasfalt. Efter mycket trixande tar vi oss till lervagen som forvandlats till lervalling. Bilen far sladd hela tiden, sicksackar fran ena sidan till andra. Efter nagra minuter slar bilen slint och vi glider sidled langs med vagen och fastnar i en grop haha. Sliter i regnet lange innan vi lyckas fa loss bilen, vid det laget sag vi ut som riktiga lermonster. Tvattar oss i en flod med brunt vatten innan vi fortsatter. Passerar en buss som blivit bortspolad. Trotta och omtocknade kommer vi tillslut hem. Det forsta vi ser ar nyheterna. 21 personer hade dott i trafikolyckor samma dag. I'm lucky to be alive haha.

Ater till nuet. Sitter pa ett internetkafe i Mombasa, matt och belaten efter den basta maltiden hittils. Eftersom min respartner inte kunde folja med hit slutade det med att jag for med tva av volontarerna. Galet hur allting loser sig ibland! Tog matatu till Nairobi (blev ledda till en rikigt lyxig matatu av nan random snubbe). Anlande utan att veta exakt vart hotellet lag, eller om dom hade rum lediga. Blev aterigen hjalpta av nan random lokalbo och anlande till hotellet som lyckligtvis hade ett stort rum ledigt. Standarden? Det fanns sangar at alla och myggnat. Riktig toalett (som delades med ovriga gaster). Helt

Aoo

Halla allihopa! Just nu sitter jag pa ett internetkafe i Nairobi, niice yez. Skillnaden mellan Nairobi och andra "stader" ar slaende. Nairobi ar stort, modernt med hoghus och.. PIZZERIOR! Ska ata skrapmat tills jag storknar. Det enda vi ater pa barnhemmet ar ris och bonor. Bonor och ris. Och annu mer bonor. Blev bjudna pa middag hos en skon typ i byn, alla blev helt galna nar de kom in med maten som LUKTADE och SMAKADE nanting. Dar har ni nivan pa mig och mat nu, jag = afrikanskt barn haha

Julafton var allt ifran en vanlig jul. Det regnade (har gjort det snart en vecka, ar konstant lerig haha). Julmaten bestod av ris, kal, kott (som jag inte vagade ata) och bonor sa klart. Barnen oppnade klapparna, aterigen tack till alla som skankt saker. I ovrigt gjorde vi inte sa mycket eftersom det var trakvader.

I ovrigt borjar jag bli sjukt less pa att standigt bli utstirrad. Kanner mig som en cirkusapa. Men framforallt ar jag less pa att standigt bli fragad om saker. Vanligaste fragan ar "give me that, give me money?" Pa andra plats kommer "are you married?" (vet inte hur manga ganger jag pastatt att jag har en pojkvan hemma i Sverige, men noden har ingen lag).


Har tappat lusten lite grann att jobba har pa barnhemmet. Vi misstanker namligen att forestandaren stoppar pengar i egen ficka istallet for att ge allt at barnen. Detta har verkligen fatt mig pa daligt humor, har inte haft lust att leka med barnen pa dagar nu. Dessutom blev tva personer utkickade for att de blev osams med forestandaren angaende pengafragan. Detta ar tydligen inte forsta gangen det hander. Det jobbiga ar att det inte ar mycket att gora just nu forutom att ligga lagt. Frustration ar ordet. Ska forhoppningsvis besoka ett annat barnhem i Nairobi i veckan, som fortjanar pengar. Tar med julklappar dit.

Framover planerar vi att fara pa safari till masai mara och ta en tripp till Mombasa vid kusten. Blir skont att komma bort ett tag och se oss runt lite mer. Kan knappt barga mig tills jag far ta en riktig dusch, lata mig vid en strand och fota lejon.

Ska skicka vykorten idag, sa snart har ni nat att se fram emot i brevladorna! Fortsatt garna att smsa, vi har varit utan el pa barnhemmet tva dagar sa jag kommer inte at internet.

Saknar er alla, ha det bra!


Snart en vecka

Habari?
Har varit har i snart en vecka. Borjar vanja mig vid tillvaron (och att ha barn runt mig 24/7, vill ta med en hem!)
Allting ar sa annorlunda, och aven om det stundtals har kants lite jobbigt sa ar det skont. Livet ar sa okomplicerat och folk ar inte stressade. De ar lyckliga over det lilla dom har och tacksamhet praglar de flesta hemmen. Folk bjuder pa det lilla dom har och blir otroligt glada nar man halsar pa dom ute i byarna. Underbart! Jag beundrar manniskorna.
Tonarsflickor sliter for att forsorja sina familjer, utan vare sig mamma eller pappa. Barnen gor mer an jag nagonsin gjorde som liten. De tvattar, diskar, matar djuren, ja allt. Som vuxna manniskor i miniformat. Samtidigt ar de otroligt busiga (det forblir ett mysterium varifran de far energi nar maten ar sa torftig). Jag inser redan nu att jag kommer att sakna dom. Onskar att jag kunde betala nagon att adoptera alla haha

(Kan inte ladda upp bilder eftersom jag har en analog kamera. Ska dock kopa en digital systemkamera har eftersom de kostar motsvarande 1000 kr har :D)

-->Vinnaren har fortfarande inte dragits for julafton, so keep voting HAR! Vore underbart att vinna pengar till barnhemmet!<--

Ha en underbar jul dar hemma, saknar er! Tack for alla kommentarer, skicka garna sms ocksa eftersom jag inte kommer at internet sa ofta :)

Jambo!

Jambo pa er! Nu har jag varit i Kenya i over ett dygn. Som ni kanske vet sa blev flyget 3h forsenat vilket ledde till att vi skulle missa anslutningsflyget i Istanbul. Tursamt nog lyckades flygbolaget boka in  oss pa en annan flight via London istallet. (Tur vi hade samma flygbolag hela strackan!) Sa efter 25 timmars resande kom vi antligen fram.
Pa flygplatsen upptackte jag till min fortjusning att det fanns RIKTIGA toaletter. Papekade detta for Geoffrey (forestandaren) som inte verkade forvanad och sa att det bara var i bushen man hade hal i marken.

Det forsta vi mottes av nar vi korde genom Kenya var ett kravallupplopp mot en polisman som forsokte arrestera nagon som brytit mot trafikreglerna. Forhoppningsvis klarade polisen sig utan att bli nerslagen. Annorlunda mot  hemma... Pa ett stalle gick sma sota kor mitt pa vagen haha. Det andra som slog mig var hur smutsigt och nedganget allt ar. Nybyggda hus ser ut att vara minst 40 ar gamla. Blev minst sagt chockad nar Geoffrey sa att det var nya hus! Sopor branns lite har och var, vagarna ar fruktansvarda och trafiken varst. Ar glad att jag overlevt turerna pa matatun (bussen). Ingen har trafikvett och bussen kor verkligen overallt. Nar den plockar upp nagon ar det oftast diket som galler. (Vanligaste dodsorsaken bland turister ar trafikolyckor... ) Sen kanns det konstigt att folk stirrar pa en vart man an gar, men alla ar vanliga sa det ar lugnt.
Barnhemmet ar inte lyxigt direkt. Toaletterna bestar av bas med hal i marken. Duschen = en balja vatten. Lite trixigt for en bortskamd vasterlanning som mig haha. Som tur ar har vi iaf inga insekter i rummet och jag har inte heller fatt nagra myggbet. Dock vaxer det bananer, mango, avokado och kaffe i tradgarde sa det ar fint! Forhoppningsvis har mangon mognat i slutet av manaden, mums! Pa tal om mat sa bestar den av ris, bonor, potatis... trist och smaklost. Ska kopa kryddor och sotsaker strax, kommer seriost bli deprimerad annars... 
Barnen ar underbara och halsade direkt. Maste bara lara mig namnen haha. Vill ta hem ett..
Nu far det racka for idag, ha det bra dar hemma!
Ciao
Tidigare inlägg
RSS 2.0