Aoo

Halla allihopa! Just nu sitter jag pa ett internetkafe i Nairobi, niice yez. Skillnaden mellan Nairobi och andra "stader" ar slaende. Nairobi ar stort, modernt med hoghus och.. PIZZERIOR! Ska ata skrapmat tills jag storknar. Det enda vi ater pa barnhemmet ar ris och bonor. Bonor och ris. Och annu mer bonor. Blev bjudna pa middag hos en skon typ i byn, alla blev helt galna nar de kom in med maten som LUKTADE och SMAKADE nanting. Dar har ni nivan pa mig och mat nu, jag = afrikanskt barn haha

Julafton var allt ifran en vanlig jul. Det regnade (har gjort det snart en vecka, ar konstant lerig haha). Julmaten bestod av ris, kal, kott (som jag inte vagade ata) och bonor sa klart. Barnen oppnade klapparna, aterigen tack till alla som skankt saker. I ovrigt gjorde vi inte sa mycket eftersom det var trakvader.

I ovrigt borjar jag bli sjukt less pa att standigt bli utstirrad. Kanner mig som en cirkusapa. Men framforallt ar jag less pa att standigt bli fragad om saker. Vanligaste fragan ar "give me that, give me money?" Pa andra plats kommer "are you married?" (vet inte hur manga ganger jag pastatt att jag har en pojkvan hemma i Sverige, men noden har ingen lag).


Har tappat lusten lite grann att jobba har pa barnhemmet. Vi misstanker namligen att forestandaren stoppar pengar i egen ficka istallet for att ge allt at barnen. Detta har verkligen fatt mig pa daligt humor, har inte haft lust att leka med barnen pa dagar nu. Dessutom blev tva personer utkickade for att de blev osams med forestandaren angaende pengafragan. Detta ar tydligen inte forsta gangen det hander. Det jobbiga ar att det inte ar mycket att gora just nu forutom att ligga lagt. Frustration ar ordet. Ska forhoppningsvis besoka ett annat barnhem i Nairobi i veckan, som fortjanar pengar. Tar med julklappar dit.

Framover planerar vi att fara pa safari till masai mara och ta en tripp till Mombasa vid kusten. Blir skont att komma bort ett tag och se oss runt lite mer. Kan knappt barga mig tills jag far ta en riktig dusch, lata mig vid en strand och fota lejon.

Ska skicka vykorten idag, sa snart har ni nat att se fram emot i brevladorna! Fortsatt garna att smsa, vi har varit utan el pa barnhemmet tva dagar sa jag kommer inte at internet.

Saknar er alla, ha det bra!


Snart en vecka

Habari?
Har varit har i snart en vecka. Borjar vanja mig vid tillvaron (och att ha barn runt mig 24/7, vill ta med en hem!)
Allting ar sa annorlunda, och aven om det stundtals har kants lite jobbigt sa ar det skont. Livet ar sa okomplicerat och folk ar inte stressade. De ar lyckliga over det lilla dom har och tacksamhet praglar de flesta hemmen. Folk bjuder pa det lilla dom har och blir otroligt glada nar man halsar pa dom ute i byarna. Underbart! Jag beundrar manniskorna.
Tonarsflickor sliter for att forsorja sina familjer, utan vare sig mamma eller pappa. Barnen gor mer an jag nagonsin gjorde som liten. De tvattar, diskar, matar djuren, ja allt. Som vuxna manniskor i miniformat. Samtidigt ar de otroligt busiga (det forblir ett mysterium varifran de far energi nar maten ar sa torftig). Jag inser redan nu att jag kommer att sakna dom. Onskar att jag kunde betala nagon att adoptera alla haha

(Kan inte ladda upp bilder eftersom jag har en analog kamera. Ska dock kopa en digital systemkamera har eftersom de kostar motsvarande 1000 kr har :D)

-->Vinnaren har fortfarande inte dragits for julafton, so keep voting HAR! Vore underbart att vinna pengar till barnhemmet!<--

Ha en underbar jul dar hemma, saknar er! Tack for alla kommentarer, skicka garna sms ocksa eftersom jag inte kommer at internet sa ofta :)

Jambo!

Jambo pa er! Nu har jag varit i Kenya i over ett dygn. Som ni kanske vet sa blev flyget 3h forsenat vilket ledde till att vi skulle missa anslutningsflyget i Istanbul. Tursamt nog lyckades flygbolaget boka in  oss pa en annan flight via London istallet. (Tur vi hade samma flygbolag hela strackan!) Sa efter 25 timmars resande kom vi antligen fram.
Pa flygplatsen upptackte jag till min fortjusning att det fanns RIKTIGA toaletter. Papekade detta for Geoffrey (forestandaren) som inte verkade forvanad och sa att det bara var i bushen man hade hal i marken.

Det forsta vi mottes av nar vi korde genom Kenya var ett kravallupplopp mot en polisman som forsokte arrestera nagon som brytit mot trafikreglerna. Forhoppningsvis klarade polisen sig utan att bli nerslagen. Annorlunda mot  hemma... Pa ett stalle gick sma sota kor mitt pa vagen haha. Det andra som slog mig var hur smutsigt och nedganget allt ar. Nybyggda hus ser ut att vara minst 40 ar gamla. Blev minst sagt chockad nar Geoffrey sa att det var nya hus! Sopor branns lite har och var, vagarna ar fruktansvarda och trafiken varst. Ar glad att jag overlevt turerna pa matatun (bussen). Ingen har trafikvett och bussen kor verkligen overallt. Nar den plockar upp nagon ar det oftast diket som galler. (Vanligaste dodsorsaken bland turister ar trafikolyckor... ) Sen kanns det konstigt att folk stirrar pa en vart man an gar, men alla ar vanliga sa det ar lugnt.
Barnhemmet ar inte lyxigt direkt. Toaletterna bestar av bas med hal i marken. Duschen = en balja vatten. Lite trixigt for en bortskamd vasterlanning som mig haha. Som tur ar har vi iaf inga insekter i rummet och jag har inte heller fatt nagra myggbet. Dock vaxer det bananer, mango, avokado och kaffe i tradgarde sa det ar fint! Forhoppningsvis har mangon mognat i slutet av manaden, mums! Pa tal om mat sa bestar den av ris, bonor, potatis... trist och smaklost. Ska kopa kryddor och sotsaker strax, kommer seriost bli deprimerad annars... 
Barnen ar underbara och halsade direkt. Maste bara lara mig namnen haha. Vill ta hem ett..
Nu far det racka for idag, ha det bra dar hemma!
Ciao

Hej då

Efter visst trixande är jag äntligen klar med allting!
Nu återstår bara väntan, och förhoppningsvis även lite sömn.
Men först ett hej då: hoppas att alla får ett jättebra jullov med massa roliga saker att berätta när jag kommer hem!

Vill också tacka alla för erat stöd, alla samtal, allt peppande och alla gåvor. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan er, skulle nog ha dött av nervositet haha

Mest av allt borde jag tacka mamma, pappa och Siv för att dom släpper iväg mig utan att drabbas av fullständig panik (åtminstone har ni dolt det bra), kram på er!
Och tack Jullan för den fina julklappen, sötast ;)

Kommer att sakna alla där hemma, skicka gärna ett sms eller mail då och då så jag vet att ni lever. Vykort skickas till:
Samira Nygård
c/o Watoto Wa Baraka
P.O.BOX 75306 - 00200
Nairobi
Kenya


Förhoppningsvis kommer jag även att kunna skriva nåt blogginlägg, så håll utkik!

-->PS! Kom ihåg att rösta så jag vinner 2000kr till barnhemmet, rösta här!<--




Avslutar med den här bara för att jag ser så lycklig ut

Bye Sweden!

Superwoman

INTENSIVT!
Idag har jag:
  • Besökt Sofis klass. De gjorde superfina julkort som jag ska ge till barnhemmet!
  • Handlat julklappar till barnhemmet för 600kr! :D Fick 250 kr av min faster + ca 150 via insamlingsbössan.
Bästa var ändå Clas Ohlson. Fick 100kr av en helt främmande kvinna, tack till henne! Och tack till Clas Ohlson som bjöd på 6 av böckerna. Underbart!
Inhandlat totalt:
- pärlor
- pysselgrejor
- fotboll
- bindor
- pussel
- 20 anteckningsböcker
Har säkert glömt nåt nu men. Skulle lagt ha upp bild på allt om mobilkameran funkat...
  • Fått RIKTIGA snickarbyxor att ha när jag snickrar på barnhemmet! Längesen jag blev så glad över en julklapp. Hoppas att jag blir mer händig nu också haha
Utöver det så har jag spenderat senaste timmen med att tvätta kläder och packa. Är orolig att allt inte ska rymmas (har ju fått en hel drös med fina leksaker). Fattar inte hur mycket man får ta med sig. På flygbolagets hemsida står det 2 x 20 kg. På min e-ticket står det 30 kg. Måste ringa imorn. Om det blir extratillägg måste jag ev. lämna en del leksaker hemma tyvärr. Håll tummarna!

Ska sova nu. Har ont i halsen och är slut i hela kroppen efter dagens shopping.
Gonatt!

Tävling

Tusen tack till alla som har hjälpt mig inför resan! Jag är oerhört tacksam för alla samtal, allt pepp och alla gåvor! Utan er skulle jag aldrig ha fått ihop tillräckligt med julklappar åt barnen. TACK!

Jag är med i en tävling där man kan vinna 2000kr. Om jag vann skulle jag kunna köpa ännu mer julklappar åt barnen :D Snälla, hjälp mig genom att klicka HÄR och rösta på mig.

Nervositet

Usch tycker verkligen inte om nervositeten som drabbat mig. Några dagar kvar nu.
Har börjat fundera... Hur kommer jag att klara den mentala biten?
Hur kommer jag att reagera om det kommer fram ett tiggande barn när vi är i Nairobi och jag vet att jag inte kan ge åt alla? Hur kommer jag att reagera om jag ser en leprasjuk människa med en förtvinad arm? Hur kommer jag att stå ut med att ha ett hål i marken som toalett?
Fast allra oroligast är jag över resan dit. Alla flyg. Är livrädd att jag ska ha glömt något värdepapper. Sen sitter man fast i Istanbuls flygplats. Kul.
Aja.

Adress

Fick just adressen till barnhemmet! Ni som vill skicka vykort åt mig skickar det till:

Samira Nygard
c/o Watoto Wa Baraka
P.O.BOX 75306 - 00200
Nairobi
Kenya


För övrigt har jag tappat bort papperet med alla adresser, så ni som gav mig era adresser innan USA måste skicka igen.


Byn som jag bor ligger utanför Makuyu som är utmärkt på kartan. Nu vet ni vart jag bor exakt ;)

6 dagar kvar

Senaste veckan har varit allt annat än lugn.
Mobilen har varit proppad med en kom-ihåg-lista som vägrar ta slut. Resfebern har sakta men säkert försett mig med sömnlösa nätter. Jag har hunnit upptäcka trevliga biverkningar av Lariamtabletterna. Feber en gång. Sömnproblem (somnade 3.30, nattuggla hoho) följt av konstiga sms till intet ont anande klasskompisar. Balansrubbningar: tror först jag håller på att tippa, varpå jag bombsäkert inbillar mig hur jag svajar som en flaggstång hahaha! Spännande oh ja ;)

Anyway, det närmar sig.
16/12 2009, 06.35 sker det historiska ögonblicket. Då är det adios Umeå och hej Kenya.
Alla som vill veta att jag lever bör skicka sin adress till mig via mail eller sms innan dess. Förhoppningsvis får ni då ett fint vykort i brevlådan innan jag kommit hem. I gengäld räknar jag med ett sms under månaden så jag inte känner mig helt bortglömd. Ja det är nog bäst ni smsar mig vare sig ni vill ha ett vykort eller inte!
Insåg nämligen hur många jag kommer att sakna.

Dessutom har jag fått respons på min julklappsefterlysning, tack till er! :D

(Fick också köpa en analog systemkamera inkl. teleobjektiv för 50:- av en vänlig kvinna, och kameraväska - demoexemplar i toppenskick - för 50:- på gamla fotohörnan.) Ibland har man pappa Balou med sig!

Detta kanske blir mitt sista inlägg... så GOD JUL på er och GOTT NYTT ÅR!
Wish me good luck


I'll laugh at my failures


...and learn how to walk on water.


Let the adve
nture begin!

More shit is to come

Idag tänkte jag berätta om min gymnasietid. Min förhoppning är att ni inte begår samma misstag som mig.

Historien börjar i ettan. Jag hade just flyttat från min trygga uppväxtmijlö på landet till stan. Från att ha kunnat fly ut i skogen närhelst jag ville, till att inte kunna vara ute själv efter mörkrets inbrott. Från att ha bott hos mamma hela veckan till att bara träffa familjen en gång per månad. Allting var nytt.
Redan efter nån månad kom stressen krypande. I slutändan skulle jag vara stressad under hela ettan och tvåan. Andra året var värst.

Jag var konstant trött och längtade bara efter sängen från det att jag steg upp. Orkade inte delta i diskussioner med klasskompisar.
Blev stressad och ångestfylld över minsta lilla läxa. Kunde sitta och grina över allt skolarbete, bokstavligen.
Fick problem att tänka klart och minnas saker.
Hade ångest över teateruppsättningen jag var med i. Bröt ihop under ett genrep och grät i 40 min. Tack Jesper som tröstade mig.
Allt medans jag visade upp ett falskt leende mot mina kompisar i skolan.
Tillslut önskade jag bara att få bli sjuk eller råka ut för en olycka så jag fick vila på sjukhus.

Mamma sa att jag höll på att bli utbränd. Jag vägrade lyssna och fortsatte piska mig själv till bra betyg. Trots att jag visste att hon hade rätt. Inte förräns jag googlade och upptäckte att jag hade 12 av 16 symptom för utbrändhet ringde en klocka.

Idag har jag insett att största anledningen till att jag lät det gå så långt var för höga krav och för lite omsorg.
För höga krav på mig själv. Sämre betyg än MVG i majoriteten av alla ämnen var inte acceptabelt i min värld.
För lite omsorg om mig själv. Jag kunde inte unna mig vila så länge jag visste att jag hade saker som skulle göras. "Jag ska ta det lugnt när det och det är bortgjort" var en ständig tanke.

Guess what.
Det kommer alltid att finnas saker som ska göras. Och varje gång du tror att du gjort bort allt jobbigt kommer nya saker att dyka upp. Därför ska du unna dig den där lugna stunden just nu och varje gång du känner att du behöver det.

Älskar följande bibelcitat: "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Hakuna matata på er.

Hurtful

Me encanta:

I used to laugh it off
I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed
I used to never take the blame
I'd pull a sunshine story in a pouring rain
The more I had to change I'd just stay the same

(The same, the same, I stayed the same)

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

I used to buy my time
I used to beat around the bush
I'd rather give my ego another push
I used to be a fool
It was a foolish game I played
And it's a fool's faith coming mistakes I made
Once I had it right it was all too late

(Too late, too late, too little too late)

You don't know what you got until you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful
What I'm going through is hurtful
It is hurtful
It's hurtful

Oh what I did to you
(What I did to you)

What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful


10 dagar kvar

Har insett att jag är stressad över Afrika. 10 dagar kvar och fortfarande en lista med saker som ska göras. Har dessutom svårt att somna på nätterna, troligtvis pga stressen då. But I'll make it no matter what!
Vill återigen påminna er att kolla om ni har grejer hemma (bollar, kläder, pärlplattor, ryggsäckar, allt är välkommet) som ni vill skänka? Måste slopa hela julklappsidén om jag inte får större respons - har inte råd att köpa allt..

Switching subject: såg Titanic idag. Slogs av hur många budskap den har (inte bara rörandes kärlek)! Ska skriva mer om det när jag har tid, KOM IHÅG.


Krogen

I helgen var jag på krogen (helt osminkad och fullkomligt nykter!).
Plötsligt ser jag i ögonvrån hur tjejen bredvid pekar på mig och säger något åt sina kompisar.
Min första tanke är "vad är fel?".
Efter några minuter knackar tjejen mig på axeln:
"Du, vart har du köpt din klänning? Den var supersöt, och benvärmarna var jättefina tilll!"
Häpen stammar jag fram "Eh jag vet inte, kolla på lappen..."
Resterande 10 minuter skiner jag som en solstråle.

Älskar frimodiga människor!


(och att vara osminkad ibland, särskilt när man är sommarfräsch)

Julklappar och julefrid

Första advent har passerat. Ljus är tända och fönsterbrädorna dekorerade med tomtar. Julruschen är igång och folk letar ivrigt klappar på stan. Allt medan jag ser på som i en dröm.

För första gången känner jag verkligen ingenting inför julen. Självklart beror mycket på att jag vet att den här julen inte blir lik någon tidigare jul. Jag kommer varken träffa min familj, äta lussebullar eller öppna julklappar under granen. Det är nog det som fått mig att tänka till lite extra.

Det är så lätt att uppslukas helt av alla förberedelser. Julbak, pyntning och evig reklam om julklappar...
Men om man skalar bort allt det där, vad blir kvar? Vad är julen, egentligen?

Min önskan är att julen fick bli mer än bara fina kransar och julklappshysteri. Att det istället fick bli en tid för extra omtanke och omsorg. Att vi skänker mer tid åt varandra och kanske bjuder på ett extra leende. Det gör sån skillnad!





RSS 2.0