Första advent har passerat. Ljus är tända och fönsterbrädorna dekorerade med tomtar. Julruschen är igång och folk letar ivrigt klappar på stan. Allt medan jag ser på som i en dröm.

För första gången känner jag verkligen ingenting inför julen. Självklart beror mycket på att jag vet att den här julen inte blir lik någon tidigare jul. Jag kommer varken träffa min familj, äta lussebullar eller öppna julklappar under granen. Det är nog det som fått mig att tänka till lite extra.

Det är så lätt att uppslukas helt av alla förberedelser. Julbak, pyntning och evig reklam om julklappar...
Men om man skalar bort allt det där, vad blir kvar? Vad är julen, egentligen?

Min önskan är att julen fick bli mer än bara fina kransar och julklappshysteri. Att det istället fick bli en tid för extra omtanke och omsorg. Att vi skänker mer tid åt varandra och kanske bjuder på ett extra leende. Det gör sån skillnad!