Knappt 1.5 vecka kvar har i Naddi, helt snurrigt.
Borjar undra hur det kommer att bli att saga hej da till alla i byn, alla cricketmatcher, allt chai och alla barn. Tiden har har verkligen varit annorlunda, utmanande, jobbig, harlig, ja allt i en enda rora.
Nu borjar dock funderingarna infor framtiden smyga sig pa, och jag blir bara osakrare och osakrare. Men jag antar att det ar Pappas problem.

Det var nog allt for denna gang, ville mest lufta mina virriga tankar.