Så mycket lycka så jag kan sprängas

Idag träffade jag lillasyster. Det var första gången på ett halvår som vi sågs (med undantag för en kort träff för två veckor sen). Lillasyster kom gåendes mot mig på E4-bron med handen i ett stadigt grepp i pappa Dawuts hand. Våra blickar möts. Två ansikten skiner upp i den gråmolniga vardan. Det spritter av glädje i mig och det är på vippen att sentimentala glädjetårar tittar fram (tänk så gammal man börjar vara...) Bara några meter kvar. Lillasyster snabbar på stegen. Jag kan se hur hon liksom håller sig för att inte rusa fram direkt till mig. Så kommer den efterlängtade kramen, och en och annan blöt puss. (Herregud, jag kommer garanterat att bli en fruktad puss-faster som vuxen, ser det redan framför mig!)

På bilresan hem berättar lillasyster att hon har tappat två tänder, och nu är en tredje lös.
"Jaha, tycker du det är roligt att tappa tänder? Kommer tandfen och ger dig nåt då?"
"Nää, då kommer mamma!"

...Så var det med den gulliga bilden av ens lillasyster. Min lillasyster har definitivt blivit äldre. (Självfallet kommer jag att förneka det in i det sista. Allt annat vore fel.)
  • bloglovin
  • bloglovin
  • Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0