Nu var det ett tag sedan jag slängde upp något här. Jag antar att det lätt blir så när man övergår från månader av bekymmerslöst lallande till att ha ett jobb som faktiskt kräver lite planering och allmän struktur i vardagen. Kan dock inte säga att jag är där än, men jag försöker. Det kräver bara omställning. Hur som haver barnen kär:

Jag är så tacksam för min dag på jobbet i dag. Jag har helt glömt bort att berätta det, men jag har bl.a. fått förmånen att vara extrastöd åt en man på SFI:n, och oj så glad jag är!

Jag kommer ihåg första gången jag såg honom sitta där, längst bak i klassrummet. Aldrig tidigare hade jag sett såna glasögon, och jag visste väl egentligen inte vad jag skulle tro om denne gråhårige man som satt smått hukandes framför en monitor som förstorade upp bokstäverna enormt. Senare skulle jag få förklarat för mig att mannen är grovt synskadad, och behöver monitorn för att överhuvudtaget kunna läsa texterna. Ännu senare skulle jag komma att uppskatta och beundra den här mannen så enormt mycket. Om det är nånting han är så är det inspirerande.

Trots sin nästintill obefintliga syn, så fortsätter han att kämpa på med sin monitor. Förmodligen lägger han ner mer tid på lästräning än alla andra i klassen. Men han gör det inte under bittert knot: nej, han gör det med en positiv envishet. Dessutom är han världens finaste och ursäktar sig t.ex. alltid om han så mycket som råkar harkla sig under läsningen (till skillnad från oss vanliga ohyffsade människor som kan sitta och slemhosta tills man undrar om inte inälvorna kommer ut snart, utan att be om ursäkt).

Det är omöjligt att inte köra hem med ett leende på läpparna efter en lektion med honom. Speciellt efter i dag, när han i slutet av lektionen vänder sig om till mig och säger: "Idag jag förstod den micket bra!"
Vilken seger! Det blev kvittot på att det alltid är värt den lilla extra energi man lägger ner i arbetet. En uppmuntran i ens strävan efter att försöka hitta bra sätt att lära ut på. Längtar till den dagen när jag får se honom klara av nationella, tänk vilken lyckans dag!