Den här veckan har jag haft turen att bli inringd som vikarie på fritids. Efter att ha spenderat största delen av tiden i sandlådan, byggandes borgar och vallgravar och landbryggor, hade jag vunnit en plats i pojkarnas hjärtan (tänk om det vore så enkelt när man blir äldre). Så kom andra dagen, och en av pojkarna skuttade snabbt i sina ytterkläder och undrade om jag skulle med ut till sandlådan. Självklart gick det ju inte att säga nej. Pojken sken genast upp och utbrast entusiastiskt:
"Du är jätteduktig på att bygga sandslott! Du borde jobba med det! Varför gör du inte det?"

Ja, varför gör jag inte det?



Inte riktigt det jag åstadkom, men det dög ändå åt killarna :)