Hundra liter frustration

Är fullkomligt slutkörd i huvudet. Det är två vardagar kvar tills ansökningstiden inför höstens utbildningar går ut, studievägledarna har 30 min telefontid, och ingenting vill samarbeta. Jag har aldrig upplevt att saker jobbat emot mig så mycket som de gör nu. Känns som att försöka springa ett lopp i konstant motvind. Har vänt upp- och ner på snart varenda sten i jakten på en lösning som gör det möjligt för mig att läsa till so-lärare. Precis när jag trodde att allt äntligen fallit på plats fick jag ett besked som kastade omkull allt - igen. Och så har det varit ända sedan jag kom fram till att jag vill bli so-lärare: så fort jag trott att allt fallit på plats dyker ett nytt problem upp utan lösning. Till råga på allt har studievägledaren för lärarprogrammet tagit semester och är tillbaka en dag efter att ansökningstiden gått ut. Hur tänkte de där? Dessutom kom beskedet som kastade omkull allt inte förräns igår. Det gör mig så frustrerad att ingen av de andra studievägledarna jag varit i kontakt med nämnt det.
 
Det här var väl ungefär hundra liter frustration och desperation från mig. Ursäkta det föga upplyftande inlägget. Mitt knä förbjuder mig att fara ut och jogga (bästa terapin) och jag behövde hälla ut allting på ett vettigt sätt innan det rann över. Gode Gud ta hand om det här och låt det lösa sig som allt annat gjort.
  • bloglovin
  • bloglovin
  • Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0