Målet är snart nått. Pirret börjar komma. Förväntningarna. Befrielsen. Studenten.

FRAMTIDEN bultar på dörren.
Vad händer sen? Folk sneglar på varandra. Vad ska DU göra?
Ta ett sabbatsår, plugga vidare eller kanske resa...?
Vad händer om jag inte tar mig in på det jag vill?
Och tänk om jag inte får jobb?

En del känner kanske panik. Inte jag.
För vem har sagt att man måste bestämma sig direkt? Måste man verkligen flytta hemifrån på studs?

Egentligen blir det inte svårare än vi gör det till. Bara vi vågar vänta.
Om du inte vet vad du vill - bo hemma tills du vet. Prova nya saker, se vad du gillar.
Om du inte får jobb - vänta tills du får ett. Utnyttja tiden till annat istället för att gå runt och vänta på bättre tider. Lev i nuet för guds skull. Och våga lämna dörrar öppna istället för att planera upp allting. Det är oftast när vi gör det som vi upptäcker saker vi annars inte hunnit se.

Slutligen: vem har sagt att du måste ha ett välbetalt jobb? Eller att du borde gå på universitet eftersom du är så smart? Vad är det som säger att du måste ha en plan?

Svenne Banan kan ha en IQ på 250 och MVG i alla ämnen. Än sen då?
Han kanske föredrar att flytta till en fattig by i Afrika och leva som fiskare?
Tänk själv istället för att låta någon annan tänka åt dig. 
Personligen tänker jag flytta tillbaka till min mamma och ägna dagarna åt att göra ingenting. Däremellan kanske jag pysslar lite och far på utflykt.

Sen kan nu avsluta med att lyssna på texten i den här låten