Att det är tabu att tatuera in namnet på sitt livs kärlek är inget nytt. När folk ser en kille med en tjejs namn skakar de skeptiskt på huvudet. Naivt. Korkat.

När ett par väljer att gifta sig och inför en hel kyrka lova varandra evig trohet tills döden skiljer dom åt är det däremot ingen som skakar skeptiskt på huvudet eller ens höjer ett ögonbryn. Det är väl ändå konstigt när man tänker på det. Har äktenskapslöften mindre kraft i sig än intatuerade ord?  Ses löftena bara som ett fint mål att sträva mot som kan tas tillbaka - till skillnad från en tatuering som sitter synligt kvar på kroppen och bara kan tas bort med avancerad teknik. 

 

I min värld är ärren efter svikna äktenskapsöften svårare att läka än ärren efter en borttagen tatuering. Bara en tanke.